Ekonomi

Risken med käpphästar

Nästan alla har sina käpphästar, så även Nordeas Michael Livijn – som ser en poäng med att våga hålla fast vid det tråkiga. Åtminstone när vi talar om risk och avkastning.

Michael Livijn
Michael Livijn är Chief Investment Manager i Private Banking Family Office & Special Clients. Foto: Hannes Söderlund

Alla gillar inte att erkänna att de har käpphästar. Det beror förmodligen på vad nämnda käpphäst är.  Jag tänkte slänga fram en av mina, som jag absolut inte har något problem att skylta med. Snarare är problemet att den i de flesta situationer uppfattas som så tråkig att de flesta slutar lyssna relativt omgående ändå. Men här kommer den: För att få avkastning måste du ta en risk.

Begreppet risk spänner över ett ganska brett fält, men givetvis är det finansiell risk som jag har en tendens att återvända till. Sambandet när det kommer till sparande och investeringar är – lite hårddraget – att ju högre risk du tar, desto högre avkastning får du. Och över tid har det sambandet stämt relativt väl. Aktier har gett mer än riskfria räntor. Inga nyheter där alltså, so what’s the fuzz?

Som vanligt är teorin mer eller mindre elegant, verkligheten en helt annan. För vi har en viss tendens att fokusera mer på avkastningen än risken och i brist på bättre kan vi kalla det girighet. Vem vill inte ha massor av avkastning men helst ingen nämnvärd risk? I min käpphästvärld är det här någonstans folk brukar se sig om efter någon mer intressant konversationspartner eller i bästa fall, byter samtalsämne.

”Utmaningen ligger i att vara medveten om att avkastningen varierar kring sitt långsiktiga, historiska snitt. Det kan bli svårt, eftersom vi gärna vill att något som varit bra ska fortsätta att vara det. Och vem vill inte stoppa drygt 12 procents avkastning per år för globala aktier i säcken även framöver?”

Nu slumpar det sig så att vi faktiskt kommer från en period där ovanstående drömläge varit ett faktum. Det är inte så att risk har saknats de senaste tio åren, långt ifrån, men i de allra flesta tillgångsslag har man fått högre avkastning än vad som borde varit fallet i förhållande till risken, åtminstone relativt historien. Inget konstigt med det.  Utmaningen ligger i att vara medveten om att avkastningen varierar kring sitt långsiktiga, historiska snitt. Det kan bli svårt, eftersom vi gärna vill att något som varit bra ska fortsätta att vara det. Och vem vill inte stoppa drygt 12 procents avkastning per år för globala aktier i säcken även framöver? Det har faktiskt varit fallet under 2010-talet. Extrapolering är en lurig motståndare när det kommer till investeringar.

Om sanningen ska fram är det inte ofta (utanför jobbet) jag hamnar i en situation där denna diskussion kommer upp. Kanske lika bra det. Likväl tycker jag att ämnet är värt att fundera kring eftersom vårt sätt att hantera en okänd framtid mycket består i förväntningar (eller förhoppningar?). Och även om historien knappast är något facit kan den åtminstone ge vissa ledtrådar.* Så ha realistiska förväntningar efter det avkastningsstinna decennium vi nu lämnat. Annars finns risken för att jag kommer springande med min käpphäst.

Text: Michael Livijn

*En alldeles lysande podcast om man dras till historia är ”The rest is history” med Tom Holland och Dominic Sandbrook, två meriterade historiker. Allt från Troja och sociala medier på 1500-talet till konspirationsteorier och händelser år 1981 avhandlas med sedvanlig engelsk finess och humor.

Publicerat 04.02.2021