Konsten att göra tvärtom

Det är konst överallt och allt är konst. På en vägg hänger en äkta Carl Andre (”var försiktig, den kostade 50 000 dollar”), i taket breder en kvadratisk färgexplosion av Ana Benaroya ut sig. Carsten Höller visar ivrigt restaurang Brutalistens spiraltrappa.

– Ser du? Den lutar fem grader, precis som allt annat i lokalen. Väggarnas stenar är så raka och kvadratiska att jag ville kontrastera med fem graders lutning på allt annat. Stolarnas ryggar lutar fem grader, bordsbenen också, precis som räcket.

Man blir snudd på lite yr av att gå upp för den lutande trappan till loftet som också är restaurangens chambre séparée. Men det är också meningen att gästerna ska få lite svindel: Carsten Höller har alltid velat att betraktaren ska vara aktiv. Hans konst ska upplevas, vare sig det handlar om att åka världens längsta rutschkana, borsta tänderna med en tandkräm som får dig att drömma, sova på ett hotell med sängar som svävar eller att åka karusell i ett matematiskt indelat rum i Los Angeles.

– I utställningen i Los Angeles gjorde jag ett slags landskap med tre nöjesparksattraktioner. Hela landskapet ser ut som tavlan bakom dig, säger han och nickar mot en stram, abstrakt målning på väggen som är signerad av honom själv.

Carsten Höller är en av samtidens allra mest uppmärksammade konstnärer och nämns ofta i samma kontext som världsstjärnor som Anish Kapoor och Andrea Zitell. Sedan början av 1990-talet har han också frekvent ställt ut på ledande museer och konsthallar, från Museum of Modern Art i New York till Centre Pompidou i Paris och Tate Modern i London.

– På Luna Luna Club i Los Angeles hade vi en yta som var 1 200 kvadratmeter. Den delade vi i mitten och sedan i mitten igen. Och så vidare. Men samtidigt gjorde vi också utrymmet dubbelt så högt. Så den första ytan var tio centimeter hög. Nästa blev tjugo centimeter, sedan 40, 80 och 160. Den högsta var nästan sju meter hög. Den här delningsprincipen är central för mina verk.

För att ytterligare förhöja upplevelsen av utställningen, som gjordes i samarbete med Prada Mode, kurerade han tillsammans med bland annat den kanadensiske superstjärnan Drake ett musikaliskt äventyr i dagarna två.

Ett samtal med stickspår

Att prata med Carsten Höller är som att uppleva hans konstverk: det är bara att hänga med i en rutschkana av associationer, stickspår, anekdoter och djärva teoretiska språng som ibland lutar fem grader och gör åhöraren lite yr.

Varifrån kommer den här fascinationen för delningsprinciper? Hur bottnar det i dig?

– Jag tror det handlar om sexuell fortplantning bland annat. Kromosomerna mixas ju på ett slumpmässigt sätt... Sedan blir de dubbelt så många, så massan delas i mitten. Så kallad meiosis. Allt liv som grundas på sexuell fortplantning är en delningsprocess i grunden.

Brutalisten – hans restaurang på Regeringsgatan i Sockholm, där vi sitter under intervjun – är i allra högsta grad en produkt av hans tankar om delning, uppdelning och att renodla saker. På Brutalisten tillagas endast mat enligt hans eget brutalistiska manifest: det får inte finnas mer än en råvara per rätt, undantaget vatten och salt. Dekorationer på tallriken är bannlysta. Allt ska handla om att ta vara på råvaran i sig själv. Just nu serveras till exempel tre huvudrätter: fårsadel, gös och svamp. Men det är ingen sparsmakad restaurangupplevelse för det. Tvärtom anstränger sig köksmästarna Stefan Eriksson och Coen Dielemans för att utvinna varenda liten smakmolekyl ur råvarorna. Beställer man potatis är den rökt och serveras med lufttorkade chips och en dip som är gjord på avkoket. Beställer du fårsadel är den konfiterad i sitt eget fett och därefter stekt. Det är ingen överdrift att restaurangen är en del av hans konst, ett slags förlängning av hans konstnärliga livsgärning.

– Brutalistisk arkitektur handlar om arkitekturens essens. Vi gör samma sak här. Vi jobbar med råvarans essens. Alltså, hur smakar en råvara? Hur smakar olika delar? Hur smakar det efter tillagning? Och vi vill inte blanda ihop den smaken med andra smaker, det blir alldeles för förvirrande.

Exakt varför han startade Brutalisten är lite gåtfullt (som så mycket annat i hans liv). Men han fick ”en uppenbarelse” 2018, när han skrev ned manifestet. Han mötte kocken Stefan Eriksson, de diskuterade manifestet och beslutade sig för att samarbeta. Därefter gjordes små pop up-restauranger i bland annat Los Angeles och Stockholm. Sedan blev lokalen på Regeringsgatan i Stockholm ledig, när nattklubben som låg där stängde på grund av covid. En klassisk adress som innan dess huserat många små lunchrestauranger, caféer och klubbar genom åren.

– Jag hörde att de skulle stänga och jag visste att det fanns ett litet kök i lokalen. Det var under pandemin och alla hade lite tråkigt. Jag tänkte: man kan ju göra en ny restaurang.

Carsten Höller talar en klingande tysksvenska, är oerhört intensiv och har en distinkt, vaken blick. Han föddes i Bryssel av tyska föräldrar, har doktorerat i fytopatologi (läran om växters sjukdomar). Han kom till Sverige år 2000, när han bjöds hit inom ramen för IASPIS, ett program för att få internationella konstnärer till Sverige. Nu bor han dels i Stockholm, dels i Ghana. Där har han och en vän ritat och låtit bygga ett drömhus vid havet. Han delar alltså in även livet i olika bitar.

Är det skillnad på Carsten i Stockholm och Carsten i Ghana?

– Jag sover mycket bättre där. Här i Stockholm har jag sömnproblem, men aldrig när jag är där. Och det handlar nog inte bara om klimatet. Jag har jobbat i många andra tropiska länder, Singapore till exempel, och där är det inte alls samma effekt. Nej, det är någonting annat. Ett sätt att leva. Det är verkligen en lyx att ha två så olika liv.

Varför blev det just Ghana?

– Varför inte? En del av mitt yrke som konstnär är ju att inte göra som alla andra. Så har åtminstone jag förstått det. Fast jag kanske har missförstått något.

Carsten Höller om …

… hur han lagar mat till vardags

”Jag tänker på vad jag ska göra, jag har alltid en idé. Men det handlar ju mycket om att först handla och se vad det finns för något. Men ibland tänker jag på en råvara som kommer att dyka upp snart, som vit sparris. Då längtar jag efter det. Alldeles nyss var jag i Bryssel och hälsade på min mamma. Där fanns vit sparris på marknaden.”

… varför han övergav sin vetenskapliga karriär

”För att uttrycka det kort: Jag saknade det subjektiva. Det är ju förbjudet i vetenskapen. Det är som en djävul som ska drivas ut. Men det subjektiva är också det roliga. Det är så vi förstår, lever och socialiserar med andra människor. Fast jag kommer kanske tillbaka till vetenskapen, för nu jobbar jag med en drömforskare. Vi ska bygga ett drömhotell där man kan drömma på ett visst sätt och komma ihåg sina drömmar bättre.”

Brutalism

Ett samlingsbegrepp inom arkitekturteori för att beskriva en arkitektonisk stil.

Utmärkande för brutalismen är att använda rå betong och att låta tekniska detaljer (till exempel rör och skarvar) vara motiv. Ordet myntades 1950 av den svenske arkitekten Hans Asplund som beskrev en villa som Bengt Edman och Lennart Holm ritat som ”nybrutalism”.

Brutalistisk arkitektur var framträdande under 1950- och 60-talen.

… hur det kom sig att han studerade insekter

”Det kan jag lätt förklara. Jag är enormt fågelintresserad. Det är någon slags passion. Så jag tänkte att jag inte kan hålla på med fåglar när jag pluggar biologi. Då kommer jag bara bli en fågelnörd – jag kan ju inte bromsa mig. Men insekter är väldigt intressanta också. De flyger. Vissa flyttar, precis som fåglar. Syrsor är akustiska på nästan samma sätt som fåglar.”

… hur konstvärlden är just nu

”Konstvärlden är ganska regressiv. Vi är tillbaka på måleri. Jag tycker nästan att det är löjligt. Konst ska ju vara som forskning, man ska hela tiden pusha gränserna. Om man ska göra samma sak som andra redan gjort ska man göra det av en anledning. Som Sherrie Levine eller Sturtevant som ju har en väldigt stark konceptuell idé bakom vad de gör. Riktigt bra konst ska störa dig på något sätt. Den ska vara oroväckande, något du inte riktigt kan förstå.”

Text: Kalle Dixelius Foto: Karl Nordlund

Publicerat 03.04.2024