COP30: Bakslag men Europa visar enighet
Årets klimatmöte i Belem började ljust och FNs klimatchef Simon Stiell lyfte fram i sitt tal att förhandlingarna var på god väg. Men hur gick det sen? Här kommenterar Nordeas hållbarhetschef Anja Hannerz de viktigaste resultaten från konferensen.
Förhandlingarna vid årets klimattoppmöte påverkades tydligt av den globala geopolitiska osäkerheten, med ökat fokus på självförsörjande, nationell säkerhet och tilltagande polarisering. Detta försvårade möjligheterna till kompromisser och systemtänk, något som är avgörande för globala överenskommelser.
Tyvärr ledde detta till att klimattoppmötet inte gjorde några större framsteg mot Parisavtalets mål, särskilt då man inte kunde enas om en färdplan för utfasning av fossila bränslen. Trots höga förväntningar på konkreta åtgärder uteblev de stora genombrotten vid årets så kallade ”implementerings-COP”.
Hur påverkades konferensen av det faktum att USA hoppat av Parisavtalet och inte heller skickade några viktiga representanter till mötet?
Att en av världens största ekonomier inte deltog i klimattoppmötet är förstås problematiskt och belyser ytterligare utmaningen med att nå globala överenskommelser i rådande läge. Det signalerar också att nationella intressen nu prioriteras. En stor nation som deltog är Kina, men de fokuserade främst på export av grön teknologi, vilket ligger i deras eget intresse, snarare än att ta en ledande roll i förhandlingarna vilket hade varit en stark positiv signal.
En av Parisavtalets styrkor är det kollektiva åtagandet och att alla åtar sig att dela på ansvaret för dess uppfyllelse. När länder i högre grad använder COP som en arena för att driva sina egna kommersiella och politiska agendor försvagas incitamenten och värdet av de globala klimatförhandlingarna.
Vad kom man till slut överens om och vilka delar i det kommande klimatarbetet blir viktigast?
Det slutliga avtalet innebar begränsade framsteg, trots överenskommelsen om att tredubbla finansieringen för klimatanpassningar, eftersom tidslinjen där förlängdes till 2035 från tidigare 2030. I avtalet konstaterades att 1,5-gradersmålet sannolikt inte kan nås utan en så kallad overshoot, och att åtgärder krävs för att motverka permanenta konsekvenser för miljö och människor. Avtalet innehöll även en plan för en rättvis omställning från fossila bränslen.
Eftersom prognosen i nuläget pekar mot ca 2,5 graders uppvärmning kommer anpassningsåtgärder att bli allt viktigare i fler delar av världen – och parallella insatser på flera områden är nödvändiga för att vända utvecklingen. Energifrågan är också central, både utfasning av fossila bränslen och utbyggnad av fossilfria alternativ, samt att säkerställa stabil och prisvärd energiförsörjning i det rådande geopolitiska läget.
Många är besvikna över avtalet medan andra menar att det ändå finns ljuspunkter. Hur vill du sammanfatta utfallet ur ett nordiskt perspektiv?
Det är väldigt tråkigt att se att uppslutningen kring Parisavtalet minskar, med endast 122 av 200 länder som lämnat in uppdaterade klimatplaner inför COP30. Dessa planer innebär visserligen en utsläppsminskning på 12 procent till 2035, men det är räcker inte för att nå Parisavtalets mål.
Samtidigt finns det, ur ett nordiskt och europeiskt perspektiv, fortsatt stark drivkraft och enighet kring utfasning av fossila bränslen. Årets avtal bekräftar tidigare åtaganden, och ny data visar att förnybar energi i allt högre grad ersätter fossila alternativ, snarare än att bara utgöra ett komplement till fossil energi.
EU är ledande globalt inom utveckling av områden där COP30 inte nådde hela vägen, exempelvis rörande avskogning och koldioxidtullar, vilket gynnar företag som ställer om till klimatpositiva och fossilfria alternativ. Detta, tillsammans med ökat fokus på självförsörjning, stärker konkurrenskraften för nordiska företag som redan kommit långt i klimatomställningen. Starka nordiska företag och hushåll ger dessutom banker och finansiella institutioner bättre förutsättningar att stötta kundernas omställning.
Hur förhåller sig resultaten av COP30 förhandlingarna till EU:s klimatplan? Och hur påverkas svenska företag av den utveckling vi ser?
Det är tydligt från förhandlingarna i COP att EU:s klimatagenda har stark förankring och att det finns bred uppslutning kring utfasning av fossila bränslen. Jag menar att detta är mycket fördelaktigt för svenska företag, då tillgången till fossilfri energi inom EU minskar risker och kostnader för vårt näringsliv. Flera initiativ på EU-nivå stärker dessutom europeiska bolags konkurrenskraft genom garantier, subventioner och handelsmekanismer, vilket gynnar företag som tar ansvar i klimatomställningen. Trots att många nationer globalt har ett egenintresse av att behålla fossila bränslen, är konsensus inom EU fortsatt stark – vi ser ökad konkurrenskraft genom omställning, inte genom att motverka den utveckling som sker globalt.
Tips för dig som är företagare
Lyssna gärna på detta webbinarium där Anja Hannertz summerar lärdomarna från COP30 och vad de innebär för svenska företag. ESG-analytiker Ebba Ramel redogör för energirenovering och dess påverkan på branschen, apropå en ny lagstiftning för fastigheter. Dessutom delar Fastighets AB Regia med sig av praktiska exempel från sin egen hållbarhetsresa.
Lyssna här
Text: Anja Hannerz Foto: Henric Uhrbom
Publicerad 26.11.2025
