Lögn och förbannad dikt
Sättet som du skriver på kan avslöja om du är sanningsenlig eller ljuger, visar forskning från Lunds universitet.
Att kunna avgöra om någon ljuger är en uråldrig dröm och metoderna har minst sagt varierat. På medeltiden användes så kallade ”gudsdomar”, till exempel att låta den anklagade hålla i glödande järn och ta nio steg. Om brännsåren i händerna inte hade läkt efter tre dagar ansåg man att den åtalade hade ljugit.
Metoderna har sedan dess blivit mer skonsamma. I dag förlitar vi oss – tack och lov – på vetenskap. När det gäller verbala lögner finns det ganska mycket forskning: att kunna beslå någon med en lögn i ett förhörsrum är väl alla polisers dröm. De flesta forskare är i dag ense om att det inte finns något enkelt sätt. Lögner manifesteras individuellt, den ena lögnaren är inte den andra lik.
Men när vi skriver då? I dag sker ju mer och mer av vår kommunikation via textmeddelanden, inlägg i sociala medier, mejl och så vidare. Finns det några sätt att avgöra när vi ljuger i skrift?
Ja, kanske.
I en holländsk studie tittade man på ingen mindre än USA:s president Donald Trump. När man studerade hans språk i inlägg på dåvarande Twitter, fann man att hans språk var annorlunda i sanningsenliga tweets mot i lögnaktiga. När de lärde en datormodell hur hans lögnspråk såg ut, kunde modellen identifiera lögnaktiga Trump-tweets med en säkerhet på 74 procent.
Här i Sverige har forskare vid Lunds universitet gått ännu djupare in i den skriftliga lögnen. På Lunds universitet publicerades nyligen en studie där man analyserat inte bara vad vi skriver när vi ljuger, utan hur vi skriver det.
Resultatet var tydligt: när vi skriver osanningar påverkas själva skrivprocessen. Forskarna hittade mönster i hur lång tid skrivandet tar, hur många redigeringar som görs och hur pauserna ser ut.
Till exempel: en person som skriver en lögn som tar lång tid, gör fler pauser än om det skulle varit en sann text. Och en lögnaktig text blir i allmänhet inte lika noggrant redigerad.
– Jag blev förvånad över att folk inte redigerar sin text lika mycket. Det kan vara så att när vi ljuger planerar vi mer innan vi skriver, speciellt om vi lägger längre tid på att skriva vår berättelse. Om vi skriver en lång lögn pausar vi också mer, eftersom vi tänker efter och konstruerar lögnen innan vi skriver ned den och behöver därför inte redigera så mycket, säger Kajsa Gullberg, forskare i allmän språkvetenskap vid Lunds universitet till tidskriften Forskning.se.
Publicerad 31.03.2026
