Bäst i test?

1905 skapade den franska psykologen Alfred Binet och psykiatrikern Théodore Simon ett intelligenstest som gick under namnet Binet-Simons. Syftet var att identifiera vad de kallade ”mental efterblivenhet” hos skolbarn. Med testets hjälp ville de hjälpa de elever som hade det svårt i skolan och anpassa undervisningen till deras nivå – i stället för att spärra in dem på mentalsjukhus, vilket dittills varit normen.

Testet blev omdebatterat, men vann i popularitet. Så småningom blev termen IQ, som står för intelligenskvot, etablerad som ett mått på intelligens.

I dag är IQ-testet mer regel än undantag vid rekryteringar. Nästan oavsett vilket jobb det handlar om förväntas de sökande göra ett eller flera test som mäter logisk förmåga. Spelar ingen roll om det är VD på ett börsnoterat företag, en tjänst som telefonförsäljare eller ett mellanchefsjobb.

Bu eller bä?

För vissa jobb är det naturligtvis viktigt att veta om kandidaterna har en skarp, logisk slutledningsförmåga och är bra på problemlösning.

Men de ständiga IQ-testerna har också mött kritik: de säger ingenting om hur du bemöter andra människor, om du har humor, hur du fungerar i en grupp eller om du diskar efter dig i matrummet. För mer personliga egenskaper finns det personlighetstester som Myers Briggs – men även de är kritiserade, bland annat för att de grovt förenklar något så komplext som en personlighet.

Fast IQ-testerna har även sina tillskyndare, och de är nog i majoritet. För testet har en egenskap som gör det oöverträffbart. Ett IQ-test ser inte om du är man eller kvinna, vilken etnisk bakgrund du har, hur gammal du är, om du har en funktionsvariation eller har tatueringar i hela ansiktet. I ett testformulär är alla lika.

Dessutom är det effektivt. De flesta företag använder sig av tester för att göra en eller två gallringar. Att låta 250 kandidater göra ett digitalt IQ-test underlättar förstås arbetet för rekryteraren, jämfört med att manuellt läsa igenom 250 CV:n och personliga brev.

Smartast i världen

Sedan finns alltid möjligheten att hitta ett supergeni. Kanske någon som Marilyn vos Savant? Hon anses vara en av människorna med absolut högst IQ någonsin. Redan som 10-åring fick hon 228 på ett IQ-test, vilket är högre än 99,99 procent av befolkningen. I USA är hon känd för att sedan åttiotalet ha svarat på frågor i spalten ”Ask Marilyn” där hon reder ut logiska frågor och gåtor. Själv anser hon att IQ är ganska ointressant, eftersom den mänskliga intelligensen är så mångfacetterad att ”alla försök att mäta den är oanvändbara”. Hon tog aldrig något mer test än det hon gjorde som 10-åring.

Eller kanske en ny William James Sidis? Han föddes 1898 och kunde redan som åttaåring tala åtta språk och hade även uppfunnit ett eget. Han kom in på Harvard som 11-åring och tog examen som 16-åring. När han var 27 skrev han en bok om rymden som föll i glömska – men när den hittades 1979 på hans vind, kunde man konstatera att han bland annat hade förutspått upptäckten av svarta hål. Han hatade uppmärksamhet och ville helst inte prata med någon alls. Han skrev oftast under pseudonym. Man tror att hans IQ kan ha varit så högt som 300, men det är inte fastslaget. William James Sidis dog 1944, bara 46 år gammal efter att han fått en stroke.

276 i IQ

Den nu levande människa som har det högsta uppmätta IQ-värdet är sydkoreanen YoungHoon Kim. Hans IQ har uppmätts till 276. Han arbetar på heltid med att tävla i minne och problemlösning.

På topplistorna över människorna med högst IQ finns egentligen ingen gemensam nämnare. Det är män och kvinnor, från jordens alla hörn. Vissa av dem är professorer i fysik, andra är matematiker. Någon är musiker och kompositör. Andra har dragit sig tillbaka från all uppmärksamhet och vill inte prata om sin intelligens.

Kanske säger det något att det största geniet genom tiderna – Albert Einstein – vägrade göra något IQ-test. Man har trots det uppskattat hans IQ till cirka 160, det vill säga långt ifrån de allra intelligentaste.

IQ är med andra ord inte allt här i världen.

Publicerat 27.12.2024