Ändrade förutsättningar för utländska skalbolag

För att förbättra den internationella skattemiljön och säkerställa en rättvis och effektiv beskattning har EU under senare år infört flera direktiv som syftar till att förhindra skatteflykt. Genom att utnyttja undantag i nationell lagstiftning för källskatt, skatteavtal eller EU-direktiv i vissa länder har man kunnat få skattefördelar, något som börjar täppas till allt mer.

I december 2021 släppte EU-kommissionen ett utkast till ett direktiv, som ska fastställa regler för att förhindra missbruk av skalbolag. Direktivet är tänkt att förhindra upplägg där inkomster slussas genom företag med liten substans i ett land, för att sedan beskattas i ett annat land. En medlemsstat kan genom ett sådant upplägg gå miste om skatteintäkter och medlemsstatens skattebas urholkas.

EU-kommissionen förväntas nu komma med ett uppdaterat direktiv före årsskiftet. Med anledning av detta och de kommande reglerna finns det en god anledning att se över sin bolagsstruktur, exempelvis där det finns utländska holdingbolag. 

Substans ett nyckelord

I det nya direktivet introduceras olika krav på substans. Bedömnings­kriterierna används för att identifiera företag som riskerar att missbrukas för skatteundandraganden och skatteflykt.

Direktivförslaget gör skillnad mellan så kallade högriskföretag och lågriskföretag. De företag som saknar substans klassificeras som högriskföretag. Dessa företag har en särskild rapporteringsplikt och kan komma att omfattas av särskilda skattemässiga regler, till exempel nekad tillämpning av vissa skatteförmåner som följer av skatteavtal och EU-direktiv.

För att avgöra om ett företag har hög eller låg risk ska det genomgå ett särskilt test, ett så kallat gateway-test.

Vissa räknas som lågriskföretag automatiskt

Direktivet omfattar samtliga företag som anses ha skattemässig hemvist i en EU-medlemsstat – oavsett juridisk form. Det finns ingen minimigräns vad gäller omsättning.

Företag som bedriver viss sorts verksamhet kommer dock av skattesäkerhetsskäl inte att omfattas och är automatiskt lågriskföretag. Det gäller till exempel företag med överlåtbara värdepapper upptagna till handel och vissa reglerade finansiella företag. Hit räknas även företag vars huvudsakliga verksamhet består av att inneha aktier i en operativ verksamhet i en medlemsstat, där deras verkliga huvudman har skatterättslig hemvist i samma medlemsstat.

Som lågriskföretag räknas också företag som har minst fem egna heltidsanställda, eller anställda som uteslutande bedriver en verksamhet som ger upphov till passiva inkomster. De företag som uttryckligen inte har exkluderats ska genomföra gateway-testet.

Vilka bedöms som högriskföretag?

De företag som uppfyller samtliga av följande kriterier omfattas av skyldigheterna i direktivet:

1. Företag med minst 75 procent passiva inkomster som räntor, royalties, utdelning, inkomst från fast egendom med mera under de två föregående beskattningsåren

2. Företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet genom antingen

• mer än 60 procent av det bokförda värdet på företagets fasta och lösa egendom är placerade utanför företagets hemvist under de två föregående beskattningsåren, eller

• 60 % procent av företagets passiva inkomster intjänas eller betalas ut genom gränsöverskridande transaktioner.

3. Företag som under de två föregående beskattningsåren outsourcat administration och ledning.

Enligt direktivet ska företagen själva bedöma om de uppfyller de tre kriterierna ovan.

Rapporteringsplikt

De företag som klassificeras som högriskföretag kommer att omfattas av en särskild rapporteringsplikt och måste årligen ange vissa uppgifter i deklarationen avseende verksamhet och substans.

Rapporteringsplikten kommer bland annat att omfatta uppgifter om företaget har exklusiv nyttjanderätt till lokaler i landet där det har sin skatterättsliga hemvist och om man har ett aktivt bankkonto inom EU. Vidare ska man rapportera om styrelseledamöternas skatterättsliga hemvist är i samma land som företaget, om styrelseledamöterna har behörighet att fatta beslut samt om de anställda har skatterättslig hemvist i samma land som företaget.  

De högriskföretag som inte kan styrka substans kommer att omfattas av direktivet – om de inte kan motbevisa antagandet om otillräcklig substans, alternativt begär att inte omfattas av reglerna. Om företaget uppfyller gateway-kraven men inte lyckas motbevisa antagandet om att det saknar tillräcklig substans, anses företaget vara ett skalföretag av skatteskäl.

Skattekonsekvenser

Av klassificeringen följer vissa skattemässiga konsekvenser. Syftet med dessa är att förflytta beskattningsrätten för inkomsterna från medlemsstaten till den stat eller jurisdiktion där aktieägarna har sin hemvist.

Myndigheterna i medlemsstaten kommer att ha rätt att neka företaget skatteförmåner som följer av skatteavtal, till exempel undanröjande av dubbelbeskattning och förmåner som följer av EU:s moder- och dotterbolagsdirektiv samt ränte- och royaltydirektivet. Medlemsstaten kommer också att kunna besluta om att dra tillbaka företagets hemvistintyg eller utfärda intyg med varning.  

Genom direktivet kommer medlemsstaterna också få möjlighet att utfärda sanktioner, som böter för företag som uppfyller gateway-kraven men inte rapporteringsplikten.

När träder de nya reglerna i kraft?

Som tidigare nämnts förväntas EU-kommissionen komma med ett uppdaterat direktiv före årsskiftet 2023/2024. Efter att direktivet godkänts måste det implementeras i lokal lagstiftning. EU-länderna bör kunna få 6 månader på sig för förberedelser och sedan ytterligare 6 månader innan tillämpning. Således är det rimligt att förvänta sig att reglerna kommer att tillämpas från 1 januari 2025.

Text: Måns Nordblad Foto: Henric Uhrbom

Publicerat 29.10.2023