”Voglio imparare l’italiano”
Trots att vi är omgivna av översättningsverktyg så växer intresset lavinartat för främmande språk. För vem vill inte kunna prata som en infödd på den lokala marknaden i Rom, Paris eller Marbella… Niklas Wahllöf har hoppat på språktåget.
En stor del av den närmaste släkten, exempelvis mina jämnåriga kusiner, kom från Rom. Ändå lyckades jag i ungdomen missa den öppna dörren till att enkelt lära mig italienska. Inte heller hjälpte det att som någorlunda vuxen ta den italienska buffeln vid hornen och träda in i Medborgarskolans italienskaundervisning. Jag slutade efter en kvällskurstermin. Alltsedan dess är jag fast på beställa-mat-på-restaurang-nivån. Där gick det språktåget.
Eller?
Sedan en tid tillbaka sitter jag dagligen med telefonen i hand och med appen Duo Lingo babblar saker som: ”Si, un cappuccino con zucchero, grazie.” Ciao, io sono Luca.” Varje dag, på samma klockslag, kommer en påminnelse med brickor och signaler i min display: ”Dags för din lektion!”
Detta är jag inte ensam om. Världen över använder sig människor av liknande appar – Rosetta Stone, Babbel och Memrise är några andra – och vars skapare har gjort sig miljarder. Just Duo Lingo, som är störst, beräknas ha vuxit med 55 procent varje år sedan starten och räknar i dag in nära 600 miljoner registrerade användare. Och genererar en kvarts miljard dollar i vinst.
Protesten mot framtiden
Det är en paradoxal utveckling. För parallellt har AI stulit jobbet från exempelvis översättare – en enkätstudie nyligen visade att en av tre svenska översättare har bytt, eller överväger att byta yrkesbana – och enkla verktyg som exempelvis Google translate kan förvandla allt från enstaka ord och fraser till hela texter till en åtminstone hyfsad översättning. Nästan överallt klarar man sig med en grundläggande engelska. Vilket inte minst gymnasieungdomar tycks ha uppfattat, sedan åtminstone ett decennium väljer allt färre av dem att studera språk. Språkkunskaper tycks alltså inte behövas på samma sätt som förr. Ändå sitter vi här och konverserarar med en hoppande, slängkyssande animerad figur som säger: ”Jippie! Good job! Claim your points!”
En förklaring är förstås tillgängligheten. Med bara en smart telefon i hand kan vi i dag få ungefär samma läxor som den där kvällskursen som vi gick iväg till i ur och skur. En annan är det tävlingsmoment som många språkappar använder sig av. De blir som ännu ett spel, ännu en förströelse, i mängden. Men det är en annan förklaring som är mest intressant. Det mänskliga i människan. Att lära sig grunderna i till exempel ett språk är som en liten protest mot den dystopiskt utmålade framtid där våra kunskaper inte ser ut att behövas. En rad andra kunskapsbaserade intressen exploderar nu med teknikens hjälp: snart trettio år efter autokorrigeringarnas och kalkylprogrammens inträde sitter vi och tragglar med ord- och sifferspel i telefonerna som vore det livsviktigt. Eller lär oss att tälja yxskaft.
Vi behöver inte, men vi bör.
Hjärngympan får oss att må bättre
För det växande intresset att lära oss mer, att träna oss i okänd terräng, följer ganska exakt motsvarande utveckling för hälsomedvetenheten i vår omvärld. Exempelvis hjärnans hälsa. Den medicinska forskningen är rörande överens om att ett ständigt lärande, av egentligen vad som helst, är bra för hjärnan. Även om denna hjärna inte kommer kunna tävla med den i en maskin så får lärandet, själva hjärngympan, oss att må bättre. Till och med hävdas den kunna hålla depressioner stången och fördröja kommande kognitiva sjukdomar, eller mildra redan påbörjade. Och det är alltfler upptagna av i dag. Därför var det inte överraskande att när appföretaget Babbel frågade sina användare om orsaken till att de ville lära sig ett språk svarade mer än en tredjedel just: ”mental träning.”
Fungerar det då, lär man sig ett andra- eller tredjespråk med en app? Ja och nja. Språkforskare som har tittat närmare på effektiviteten konstaterar att, ja, många lyckas med apparnas hjälp gå från nybörjare låg till nybörjare medel. Rätt små språksteg alltså. Men man varnar för att den kulturella förståelsen går förlorad – Duo Lingo-glosorna kanske inte räcker så långt när man står på en svettig marknad och försöker förhandla med ett proffs.
Men så länge gränsen för när åldersdemensen kan ställas förskjuts med några år så fortsätter jag. ”Sì, questo è il mio sogno!” Tror jag var rätt svar.
Text: Niklas Wahllöf
Publicerat 28.10.2024
