Ut ur bubblan
Det finns mycket att tjäna på att förstå sin meningsmotståndare – något som också gäller för företag. Docenten Emma Stenström har skrivit den uppmärksammade boken Bubbelhoppa, där hon beskriver vikten av att ta in fler perspektiv och avvikande åsikter.
Vi är många som är rädda för det, kanske speciellt här i Sverige. Att vädra en åsikt man vet är kontroversiell eller impopulär är svårt och känsligt. Resultatet kan bli dålig stämning, tystnad eller öppet gräl.
Men att våga och kunna prata med meningsmotståndare är kanske viktigare än någonsin – dessutom är det ofta bra för affärerna. Det menar i alla fall Emma Stenström, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och författare till den mycket uppmärksammade boken Bubbelhoppa som kom ut förra året.
Emma Stenström
Titel: Docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, krönikör i Dagens Industri samt föreläsare.
Bakgrund: Uppvuxen i stereotypisk akademikerfamilj i Uppsala.
Förebilder: Orädda Åsa Moberg och affärskvinnan Karin Forseke.
Bästa boken: Stå fast där danska psykologen Svend Brinkmann tar avstånd från personlig utveckling.
Favoritförfattare: Ge mig en tysk sociolog och jag blir lycklig. Just nu är favoriten Hartmut Rosa.
Dold talang: Logistik. Såsom att planera resor med kollektivtrafiken.
Udda intresse: Burlesk. Både att dansa och titta på.
Första jobbet: Gjorde reklam för en leksaksaffär, utklädd till Bill (eller Bull) varje lördag.
– Det är först när du förstår din motståndare som du egentligen förstår din egen sida. Det behöver inte handla om att man har olika politiska åsikter, det kan vara att man helt enkelt har olika perspektiv på saker, speciellt inom ett företag, säger Emma Stenström.
Att kunna möta meningsmotståndare är inte bara bra ur en demokratisk synvinkel – det är också lönsamt. Det visar forskningen, berättar hon. Då pratar man ofta om något som kallas ”kognitiv mångfald” – alltså att det finns många typer av kunskap och perspektiv inom en grupp. I det ryms naturligtvis att människor har olika åsikter.
– Man kan till exempel titta på vd:ar i börsbolag och jämföra deras nätverk. De vd:ar som har ett brett nätverk, där många åsikter och perspektiv är representerade, deras företag har i snitt ett högre börsvärde än de som har ett snävt och likriktat nätverk.
Samma sak gäller för start-ups, fortsätter hon.
– Där kan man jämföra de start-ups som testar sina idéer på en bred krets med de som låter en väldigt snäv och specialiserad grupp människor testa. De start-ups som testar på en bredare grupp, har i snitt fler patent och en högre innovationsnivå.
Det låter solklart: bredda ditt nätverk, ta in fler avvikande åsikter och perspektiv – och simsalabim så höjer du lönsamheten och innovationstakten. Men sanningen är, som så ofta, mer komplex än så. Dels beror det naturligtvis på kontext: vissa produkter är till sin natur snäva och specialiserade. Att testa en produkt för exempelvis elektriker på en grupp som inte vet något om elinstallationer är lönlöst.
En annan dimension är att det inte räcker med att ha en massa människor med olika åsikter och perspektiv. För att det ska ha någon effekt, måste du som ledare ta in de nya perspektiven i organisationen på något sätt.
– Världens främsta expert på ledarskapsforskning, Amy Edmonds på Harvard Business School, brukar säga att det bästa sättet är att göra väldigt enkla perspektivövningar i ledningsgruppen. På så sätt kan man skapa den psykologiska trygghet som behövs för att kunna ta in nya perspektiv.
Hur kan sådana övningar se ut?
– Det handlar om att kunna passera det man kallar för ett ”intellektuellt Turing-test”. Det vill säga att kunna redogöra för sin motpart hur han eller hon tänker så pass bra att han eller hon håller med dig.
Hon fortsätter:
– Det är rätt enkelt egentligen. Säg att ni ska expandera verksamheten till Finland. Först får alla tänka lite själva, så vi undviker grupptänkande. Sedan går vi varvet runt och låter alla föra fram sin åsikt. De som har motsatt åsikt får sedan i uppgift att förklara meningsmotståndarens perspektiv. På så sätt förstår ni verkligen det andra perspektivet på djupet.
Finns det gränser för hur motsatta åsikter man kan bemöta på det här sättet?
– Ja, absolut. Var och en får ju bestämma var gränsen går. För mig går den vid nazister – då är jag inte beredd att lyssna.
Text: Kalle Dixelius Foto: Hannes Söderlund
Publicerat 26.07.2024
