Tystlåten klickmagnet

Att googla Kristofer Turland går snabbt: Sammanlagt finns två nyhetsartiklar. En från 2015 och en från 2016. Båda är från Kristianstadsbladet och handlar om att han är en företagare som bor i Kristianstad. Utöver det finns knappt någon information alls om honom.

– Nej, det är inte medvetet. Det handlar mer om min bakgrund. Jag har aldrig varit någon som sticker ut eller som sitter och berättar hur bra jag är. Jag tycker det är bättre att leverera och sedan ta det därifrån.

Men även om han ser ut som en snäll kontorsarbetare och tar emot i ett anonymt kontor skulle historien om Kristofer Turland utan tvekan kunna bli klickmagnet i vilket affärsmagasin som helst: född in i en strävsam tjänstemannafamilj i Tomelilla flyttade han så småningom till Australien för att plugga en master inom datavetenskap.

– Jag var väldigt försynt och blyg. Jag har aldrig varit den som velat vara längst fram, men när jag flyttade utomlands var jag tvungen att ta för mig mer, vilket var exakt min plan. Jag tröttnade väl helt enkelt på att vara den där personen som alltid var så tillbakadragen.

Du ville börja om?

– Lite så. Jag ville utmana mig själv. Det slutade med att jag tog en mastersexamen i Computer Science och Software Engineering.

Det var helt rätt tid att lära sig älska IT och mjukvara. Internet var det nya heta. Han flyttade hem till Sverige och fick generösa jobberbjudanden, men blev alltmer nyfiken på att starta eget.

– Jag har ju alltid tyckt om mjukvara, matematik, IT och databaser. Därifrån var inte steget så långt att bygga ett system.

Nobbade regeringskansliet

Det tidiga 00-talets värld skrek efter digitalisering, effektivisering med IT och datakraft. Men det var lätt att gå vilse, få hybris och utveckla idéer som ingen ville ha. Eller som inte fungerade lika bra som det var tänkt. Exemplen är många: från boo.com till beanz.com. Men Kristofer Turlands hjärna drömde inte om flashiga sajter eller högtflygande idéer. Han var betydligt mer grundad i verkligheten.

– Jag började med att bygga ett system för att optimera mätarbyten. Alltså när kraftbolag ska skicka ut någon för att byta en mätare: hur ska det optimeras på bästa sätt? Det finns ju massor med faktorer. Rätt kompetens ska hitta rätt väg i rätt fordon och ha rätt utrustning. Om man optimerar det kan man spara många kronor.

Så föddes OptiWay. Eon var först med att se potentialen i den lilla uppstickaren från Kristianstad. Efter det följde Vattenfall och sedan flera andra energi- och telekombolag. Till slut kom ett samtal som, så här i efterhand, var en vändpunkt.

– Plötsligt hörde Regeringskansliet av sig och ville köpa OptiWay. De hade insett att de kunde använda sig av våra system för att effektivisera lantmäteriet och andra verksamheter. Och det var ju smickrande! Men till slut sa jag nej.

Var priset för lågt?

– Nej, det handlade mer om att jag inte ville att mitt företag skulle bli offentligt, att jag skulle förlora kontrollen över det. Även om jag skulle suttit kvar hade det blivit med bakbundna händer.

– Och det konstiga är att jag aldrig jobbat för pengars skull egentligen. Det har inte varit ett jobb heller, mer en livsstil eller en hobby. Det kanske låter lite diffust, men jag har inte jobbat för att skapa ett värde för mig själv. Jag har byggt en stolthet, inte ett pengavärde.

I stället satsade han framåt. 2017 hade OptiWay en omsättning på runt 20 miljoner, gick med rejäl vinst och hade cirka 15 anställda. Samtalet från Regeringskansliet hade fått Kristofer Turland att förstå en väldigt viktig sak: hans företag var värt pengar – mycket pengar.

Då kom ett samtal till. Och nu gick det fort.

– Det var en privat aktör och de ringde på en söndag. ”Vi vill köpa företaget nu och vi vill gå ut med det på måndag” sa de. Men då sa jag stopp igen. Jag kunde ju egentligen ingenting om M&A, så jag ringde PWC och anlitade dem som mäklare. Tre veckor senare hade jag 23 bud.

Epoken var alltså på väg att ta slut: hans skötebarn, OptiWay, som han odlat, fått att växa och vårdat ömt, skulle nu plötsligt tillhöra någon annan. Till slut föll valet på den internationella giganten Visma, här i Sverige mest känd för sina redovisningstjänster, men som har massor med andra verksamheter. Inte för att de lade det högsta budet, dock. Det var ju trots allt nästan femton år av Kristofer Turlands liv som såldes.

– När jag till slut satt där och skulle signera det sista pappret så var det en lycka förstås men samtidigt en tragedi. Det var som med ett barn: jag älskar dig väldigt mycket och nu måste du frigöra dig.

Kan du beskriva den känslan?

– Jag trodde inte det var möjligt att känna att man tappade så mycket känslor på en gång. Den identitet jag hade byggt upp under alla dessa år, den bara försvann. Den var en stor del av mig själv. Det blev väldigt tomt.

I stället för att vara grundare, ensam ägare och VD var han plötsligt ”bara” VD och minoritetsägare. Många har vittnat om hur skiftet från entreprenör och aktiv ägare till förvaltande VD kan vara svårt. Kristofer Turland skriver under på det, big time.

– Det är jättesvårt att beskriva. Men paradoxalt nog fick jag som anställd jobba ännu mer efter att jag sålt bolaget: resultatrapporten ska in den första i varje månad. Klockan tolv.

– Visst hade jag en jättebra inkomst. Men jag har som sagt aldrig jobbat för pengar. Jag saknade att bygga saker, hitta på saker, göra det som jag faktiskt gillar. Att gå upp på morgonen och känna en stolthet över det jag gör.

När han till sist sålde sitt sista innehav i OptiWay var det ingen tvekan om vad han skulle göra. Det tog inte mer än någon månad efter att han slutat som VD innan han grundade ett nytt företag: Strezia. Planen hade funnits där ett tag.

Den här gången, med många års erfarenhet och ett gediget kapital i grunden, skulle det inte handla om att lansera en ny teknisk lösning. I stället valde han att investera i befintliga företag och hjälpa dem växa. Namnet Strezia kommer från den latinska benämningen på papegojblomman, Strelitzia reginae.

– Den har en liten näbb mitt i blomman som alltid pekar framåt. Jag tyckte det var en bra symbol för företaget.

Hur skulle du beskriva Strezias verksamhet?

– Jag tänkte att när jag blir fri så kan jag börja investera i människor. Jag tror att om man hittar en person som har en passion utöver det vanliga, då kan den personen lyckas med i stort sett vad som helst. Så Strezia investerar i allt från revision, redovisning och juridik till fastigheter och mjukvara. 

Vad letar du mer konkret efter? Inom vilka segment?

– Jag tittar mycket på AI och olika SaaS-lösningar. Men framför allt tittar jag på personerna som driver företaget. Jag letar efter de som kanske jobbar lite i det tysta, men som har det lilla extra och är stolta över det. Som kanske inte har möjligheterna och pengarna att kunna bygga på det sätt de vill. Som kanske kommer från mindre orter och inte har kontaktnäten i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Vilka är de?

– Ofta är de faktiskt lantbruksfolk. De klagar inte, de bara jobbar.

Kaxiga stockholmare göre sig icke besvär?

– Njae, det skulle jag inte säga, det finns massor av bra folk i Stockholm. Men det är klart att jag ofta möter entreprenörer som har en skev bild av verkligheten. De tror att de kan snacka sig till framgång och pengar. De fokuserar på fel saker.

Text: Kalle Dixelius Foto: Peter Westrup

Publicerad 30.09.2025