Stridsbåtschefen blev chefsstrateg

Segling är en hjärtesak för många svenskar och hade nog kunnat vara det även för Johan Larsson. Om det inte hade varit för att tiden i lumpen gav smak för helt andra farkoster.

– Jag gjorde värnplikten som båtchef och fick då även köra stridsbåt. Det är lite speciellt eftersom man får skepparexamen och utbildning i höghastighetsnavigering, båtarna vi körde gör mer än 40 knop och väger 16 ton.

Det är alltså inte konstigt att Johan Larsson och hans familj njuter av utflykter med en motorbåt om somrarna. Men militärtjänsten höll även på att leda till ett mer avgörande livsval. Johan sökte och kom in på Marinens officershögskola – men bestämde sig för att tacka nej. Det fanns nämligen ett annat intresse som bubblade och pockade på uppmärksamhet.

– Min morbror, som även är min gudfar, är professor i ekonomi och han uppmuntrade att jag skulle ta mig an ämnet.

Sedan drygt ett år tillbaka är Johan Larsson chefsstrateg i Nordea.

Vilken är din roll?

– På Investments, där jag sitter, är vi strateger med uppdrag att ta fram modellportföljer som rådgivningen sedan bygger på. Vi presenterar en marknadssyn varje månad och uttalar oss om olika tillgångsklasser, regioner och sektorer. Enskilda bolag eller obligationer uttalar vi oss inte om, det sköter Nordea Markets.

Aha, så det är lite längre perspektiv på det ni ägnar er åt?

– Ja, vi är inte så tradingorienterade utan mer långsiktiga, vilket beror på att vår kundbas också är det med portföljer innehållande olika tillgångsklasser. Det kräver att man är lite mer fundamental.

Pluggade nationalekonomi

Johan själv har ett stort intresse för aktiehandel sedan ungdomen. Men när han väl kastat officersplanerna överbord var det nationalekonomi han började studera. Militärtjänsten ägde rum just när det forna östblocket med Sovjet i spetsen brakade samman och de nationalekonomiska studierna tajmade med 1990-talskrisen.

Har det härdat dig mot nervositet i kristider?

– När jag efter universitetet började arbeta på Erik Penser Fondkommission avslöjades Trustorhärvan och sedan kom Asienkrisen, it-bubblan och senare finanskrisen. Nu är det covid-19-pandemi, så kraftiga kursnedgångar har jag varit med om tidigare och de följer också ett mönster. Och ja – jag tror att jag kanske har lite lättare att förhålla mig till det här än om det är en förstagångsupplevelse.

Johan Larsson har varit två omgångar hos Erik Penser och även arbetat inom SEB i ett antal år innan han kom till Nordea för drygt två år sedan, och då till Nordea Markets. Genom åren i branschen har han haft ett extra värdefullt stöd i form av en mentor, som han träffade första arbetsdagen hos Erik Penser, 1997.

– Monika Bergström var ansvarig för backoffice och vid den tiden fick man som nyanställd tillbringa några veckor där för att verkligen lära sig verksamheten.

I dag är Monika Bergström compliance-ansvarig på en annan storbank, men relationen som mentor för Johan har bestått.

– När jag har ställts inför vägskäl eller frågeställningar om karriärval och liknande har jag alltid kunna bolla mina tankar och funderingar med henne. Jag tror att mentorskap ofta är vanligare när folk når chefsnivå, men Monika har funnits med mig sedan början. Hon vet hur branschen fungerar och har alltid kunnat ge otroligt bra råd.

Lärdom från finanskrisen

Att Johan Larsson hamnat rätt som chefsstrateg är det nog ingen som säger emot. Bakgrunden med en mix nationalekonomi och gedigen erfarenhet av aktiehandel är som gjord för det lite mer eftertänksamma och långsiktiga arbete som präglar förmögenhetsförvaltning och Private Banking.

Vad har varit mest omtumlande under pandemiåret?

– Vid en chockverkan och fritt fall blir det ofta fokus på kapitalbevarande. Men någonstans förstod jag ändå att det inte skulle innebära jordens undergång. Den främsta referensen är finanskrisen, eftersom centralbankerna klev in även då. Men den gången var de lite sena på bollen så nu tog de i ordentligt från första början.

Johan Larsson pekar också på erfarenheterna från SARS-viruset 2003.  

– Det var jämförelsevis inte så många som insjuknade i SARS, men dödligheten var skrämmande hög. Nu har det visat sig att covid-19 inte fungerar likadant, även om det är allvarligt, men det tog ett tag att veta vad vi hade att göra med. Inte minst eftersom viruset kom från en del av världen där informationsgivning inte fungerar som vi är vana vid.

Därav fokus på kapitalbevarande. När marknaden viker vill man äga tillgångar som är okänsliga för konjunkturen, men när man tror att botten nåtts vill man växla över till sådant som är känsligt för en konjunkturförbättring.

– Men nedgången var den snabbaste någonsin. Om det var något som centralbankerna och framförallt den amerikanska drog lärdom av från finanskrisen är det att finansmarknaden är väldigt viktig. Vill man få en hyfsad återhämtning och undvika ett utdraget scenario måste man stötta kreditmarknaden. Därför gick centralbankerna in så resolut den här gången och de har även tagit steget in i själva marknaden som ”buyer of last resort”. Den amerikanska centralbanken får rätteligen inte köpa enskilda aktier eller obligationer, men det sistnämnda har man gjort ändå efter att ha rundat den regeln.

– Det är värt att understryka, att om det inte varit för detta agerande hade vi inte varit där vi är i dag. Baksidan är en skulduppbyggnad som förr eller senare ska hanteras. Hur det ska gå till blir en fråga vid den tidpunkten, centralbanker är alltid lite hemliga, men det har alltid funnits en spekulation om att den egentliga agendan är att successivt ordna skulderna genom inflation.

Vad talar då för att inflationen skulle öka väsentligt?

– Inflation uppstår framför allt när bankerna ger ut lån och pengarna kommer i omlopp i ekonomin. För första gången har även begreppet ”helikopterpengar”, blivit verklighet. Det vill säga att pengar delas ut som en gåva för att få igång ekonomin. Därmed har vi plötsligt pengar i ekonomin som vi inte haft innan vilket ökar efterfrågan. För tillfället råder komponentbrist, flaskhalsar i produktionen och problem i transportleden för att efterfrågan är så hög. Efterhand lugnar det ned sig, utbudssidan kommer i kapp och det som allmänt spås kunna lyfta inflationen mer permanent är om löneinflationen tar fart.

Har inflationen rent av varit alltför låg?

– Den stora frågan är varför inflationsmålet är just två procent. Varför inte en procent, eller fyra procent? Och varför är en eller två procents deflation farligt?

Johan Larsson anar att inflationsmålen till stor del bygger på gamla ekonomiska teorier och modeller, i form av att om priserna faller riskerar investeringsbeslut att skjutas upp.

– Om man tittar på vad som ingår i konsumentprisindex, som centralbankerna utgår ifrån, så är frågan vilka inköp människor egentligen skulle skjuta upp. Det är ingen som väntar med att köpa ny mobil för att man tror att den kommer att gå ned lite i pris.

I oroliga tider tenderar många att vilja säkra sitt kapital med exempelvis köp av guld. Men har kryptovalutor tagit den positionen den här gången?

– Vi får väldigt mycket frågor men det är ingen tillgångsklass som vi rekommenderar. Nordea har haft en policy att inte tillhandahålla handel i kryptovalutor utifrån att en stor del av användandet landar i kriminell och brottslig verksamhet. Men allt fler intresserar sig och det är ett mått på sakernas tillstånd i termer av spekulation enligt mig.

När det gäller bostads- och fastighetsmarknaden ser Johan Larsson med tillförsikt på utvecklingen.

– För en del bolag innebar pandemin en initial katastrof och för de som äger butiks- eller kontorsfastigheter i citylägen är utmaningen kanske inte över. Vissa större butikskedjor ska ha förhandlat stenhårt med ägarna: sänk vår hyra med 40 procent eller så lägger vi ned butiken. Vad gäller kontorslokaler har många arbetsgivare upptäckt att distansarbete fungerar alldeles utmärkt, många av farhågorna om ineffektivitet visade sig vara felaktiga.

Och bostadsmarknaden riskerar snart att koka över, eller?

– Sedan 2008 har den privata, svenska skuldökningen varit omfattande och den är i stor utsträckning kopplad till bostadsmarknaden. Det är givetvis ett orosmoment. Samtidigt, om bostadspriserna skulle backa 10–20 procent från dagens nivå skulle det inte vara någon katastrof i sig, bankerna har marginaler. Vad som däremot händer är att familjerna håller mer i pengarna och konsumerar mindre. Det kan få konsekvenser.

Johan Larsson ser även att den lägre medelklassen i många länder utgör ett slags krutdurk, med ett jäsande missnöje som berett väg både för Donald Trump som president och för Brexit.

– Många jobb har flyttat till andra delar av världen och då finns en medelklass i många länder som far rätt illa. De vill ha tillbaka sina gamla liv och proteströstar på populister.

Men de många orosmolnen till trots sitter ändå en luttrad chefsstrateg lugnt i båten.

Text: Eric Lund Foto: Mikael Sjöberg

Publicerat 04.06.2021