Ryska ekonomin i fritt fall
Vi har nu levt över en vecka med fullskaligt krig i Europa och ett omänskligt lidande. Det är svårt att ta in och än mer svårt att förstå att väst inte kan göra något åt det akuta skedet. Hur är det möjligt att en person år 2022 kan utöva denna fasansfulla makt över det ukrainska folket, men också över Europa och stora delar av världen?
Vi är många som varit naiva, mycket naiva. För bara några veckor sedan var det en orimlig tanke att jag som ekonom skulle göra analyser av krig i Europa, men där är vi nu. Ekonomiska sanktioner löser inte det akuta krigstillståndet, men de gör skillnad. Stor skillnad om vi lägger till hur företag och allmänheten reagerat, där Ryssland tappar allt mer av sin legitimitet.
Att Ryssland ses som paria av väst och handlas till skräpstatus kastar snabbt in Ryssland i en finansiell- och ekonomisk kris. Om ingen vill ha med dem att göra går det inte att driva verksamhet. Företag går omkull, anställda blir av med jobben och hyllorna blir snabbt tomma på allt som tidigare importerats. Ryssland är ett land med stora naturtillgångar och de kan försörja sin befolkning, men frågan är till vilken levnadsstandard.
När sanktionerna även inbegriper centralbankens utländska reserver kan Ryssland inte försvara sin växelkurs och rubeln faller fritt. Det ger snabbt inflation, mycket hög inflation, och urholkar medborgarnas köpkraft. När dessutom betalkort som Visa och Mastercard inte längre fungerar utanför landets gränser begränsas näringsliv och hushåll ytterligare. En finansiell kris är ett faktum och en ekonomisk kris går inte att undvika.
Annika Winsth förutspår att Europa inom en snar framtid kommer skifta bort från ryskt energiberoende.
Många är nu beredda att betala ett pris för att utesluta Ryssland och kunder lär bojkotta företag som är verksamma där så länge Putin är kvar vid makten. Vi har de senaste dagarna sett det ena företaget efter det andra stänga ned eller pausa sin verksamhet. Om och när de kan tänkas komma tillbaka beror på framtiden, men i närtid är det sannolikt dömt att misslyckas.
Inte ens rysk olja är eftertraktad, trots att bristen är stor och priset på övrig olja mycket högt. Just nu reas den ut, då så mycket som 70 procent av produktionen inte har avsättning. Gas köper dock Europa fortsatt i stora mängder, mycket på grund av att det är svårt att hitta alternativ på kort sikt. Sannolikt är det emellertid bara en tidsfråga innan Europa i större utsträckning skiftar bort från ryskt energiberoende. Med facit i hand är det svårt att tro att något land i Europa vågar lita till rysk gas framöver.
”Många är nu beredda att betala ett pris för att utesluta Ryssland och kunder lär bojkotta företag som är verksamma där så länge Putin är kvar vid makten. Vi har de senaste dagarna sett det ena företaget efter det andra stänga ned eller pausa sin verksamhet. Om och när de kan tänkas komma tillbaka beror på framtiden, men i närtid är det sannolikt dömt att misslyckas.”
Den globala efterfrågan var stark när kriget bröt ut och risken för överhettning var påtaglig. Mycket hög inflation på sina håll hade fått flera centralbanker att signalera åtstramning. Verkligheten har nu förändrats dramatiskt och de utmaningar centralbankerna står inför har ökat. När ett råvarubaserat land som Ryssland inte längre är ett alternativ att handla med rusar priser även utanför landet. Det i sin tur försämrar företagens lönsamhet och är en förklaring till att börser faller.
Centralbankerna måste nu väga snabbt stigande inflation, som kan komma att skena om inte ryska varor efterfrågas, mot dämpad efterfrågan när hushållens köpkraft och förmögenheter urholkas samt riskviljan avtar.
För den amerikanska centralbanken överväger inflationsrisken och Federal Reserve lär höja räntan i mars och fortsätta på kommande möten. För den europeiska centralbanken ECB är balansgången svårare. Konjunkturen i Europa var stark i utgångsläget, men inte lika överhettad som den amerikanska. Europa drabbas dessutom hårdare av den ekonomiska nedgången då Ryssland ligger i vårt närområde och handeln varit betydande inte minst vad gäller energi. Det går inte att utesluta att läget blir så allvarligt att regeringar och centralbanker väljer att stimulera efterfrågan, men den möjligheten finns. I nuläget minskar i vart fall finansmarknadernas förväntningar på att ECB ska strama åt ekonomin.
Riksbanken lär ta rygg på ECB trots att inflationen ligger långt över målet och avvägningen är svår. Att signalera åtstramning så länge kriget är i full gång och osäkerheten fundamental får nog anses ha en större nedsida än att flagga för det omvända på grund av hög inflation. Det talar för att Riksbanken avvaktar samt för en fortsatt svag krona, inte minst mot dollarn.
Text: Annika Winsth
Publicerat 07.03.2022
