Rom föll – kan västvärlden göra detsamma?
Hur ofta tänker du på romarriket? Frågan snurrade under hösten i tidningar och sociala medier. Svaret är kanske oftare än vi tror. En av årets mest uppmärksammade historiska böcker är Why Empires Fall, som undersöker rikets sammanbrott och frågar sig om samma sak kan hända med västvärlden.
Knappt hade vi hämtat oss från covidpandemin förrän kriget i Ukraina bröt ut som sedan har följts av stridigheterna i Gaza. Dessutom pågår nu flera andra svåra konflikter i världen. Inflationsspöket vägrar försvinna, nationer tampas med massinvandring och låga födelsetal och mycket tyder på att en kalla kriget-liknande situation håller oss i sitt grepp.
Det dystra världsläget har resulterat i en våg av böcker som förutspår demokratins död, framväxten av auktoritära ledare och en maktkamp mellan världens etablerade nationer och uppstickare.
Peter Heather och John Rapleys bok om romarrikets fall har blivit en snackis.
I full gång
Det är i det sammanhanget Why Empires Fall ska läsas. Boken jämför västvärlden 1999 med romarriket år 399 – båda civilisationer i full sving och med gott kollektivt självförtroende.
Författarna, historikern Peter Heather och den politiska ekonomen John Rapley, frångår den sedan länge vedertagna förklaringen att romarriket föll gradvis under lång tid. Tvärtom, hävdar de, vid sekelskiftet år 400 stod romarriket stadig, mycket tack vare starka befälhavare och snillrika överenskommelser med potentiella fiender.
Men redan ett decennium senare hade de romerska styrkorna dragit sig tillbaka från dagens Storbritannien (världens första Brexit, enligt skribenterna) och mindre än ett sekel därefter avsattes den siste kejsaren som regerade från Italien, den unge Romulus Augustus.
Svårbekämpade folkslag
Så vad hände? Heather och Rapley pekar på internt sönderfall i kombination med ”nya” uppstickarmakter i imperiets utkanter som blev allt svårare att bekämpa. Bland dessa fanns goter, hunner och vandaler. Östromerska riket, med Konstantinopel som huvudstad, existerade längre ända till mitten av 1400-talet, men försvagades ständigt av krig mot bland andra perserna och ottomanerna.
Kan dagens västvärld gå samma öde till mötes? Inte omöjligt, menar författarna och pekar på skuldberg, populism, välfärdsutmaningar, integrationsproblem och låg produktivitet — faktorer som gör dagens väst sårbart och mycket likt romarriket för 1 600 år sedan.
Kina är redan en avsevärd utmaning, både ekonomiskt och militärt. Att Ryssland under en längre tid utmålat västvärlden som ”omoralisk” och gärna skulle se en ny världsordning är ingen hemlighet. Dessutom lurar länder som Indien och Brasilien i vassen.
Det som ändå talar emot att väst faller likt västromerska riket stavas militär makt. Så länge USA och dess allierade fortsätter att vara världens enda militära supermakt är det en garant för framtiden. Samtidigt varar inget för evigt, och Donald Trump har ju mer än en gång slagit fast att om han får bestämma – vilket han kanske får nästa höst – måste Europa ta ett tydligare ansvar för sin säkerhet. Detta i en tid när Kina har börjat bygga ut sin kärnvapenarsenal och allt fler länder ägnar sig åt vapenskrammel med ökande försvarsutgifter.
Publicerat 22.11.2023
