3 x Nobelvinnare: Prisade bankkännare

De hyllas för att ha ökat förståelsen för bankernas viktiga roll i samhället. Såväl Bernanke som Diamond och Dybvig har lagt fram insiktsfull forskning om varför banker spelar en så central roll för länders och människors välstånd.  

En åtråvärd medalj

Nobelmedaljen som alla pristagare får är i 18 karat grönt guld som förgyllts med 24 karat guld. Metallen beräknas vara värd uppemot 60 000 kronor, men affektionsvärdet är så klart mycket större. För något år sedan såldes medicin­pristagaren James Watsons medalj från 1962 på auktion. Priset: 35 miljoner kronor.

Medaljerna skiljer sig lite beroende på vilket Nobelpris de rör. Ekonomi­pristagare får till exempel sina namn ingraverade på medaljens kant.

Nobelmedaljen och dess porträtt av Alfred Nobel skapades av svenske Erik Lindberg. Han fick uppdraget 1901 då han var 27 år gammal och studerade medaljgravyr i Paris. Det var Erik Lindebergs idé att medaljens baksida skulle ha motiv hämtade från antikens mytologi.

– Pristagarnas insikter ger oss bättre möjligheter att i framtiden undvika såväl allvarliga kriser som kostsamma räddningsaktioner, sa ekonomipriskommitténs ordförande Tore Ellingsen när namnen offentliggjordes i oktober.

Väntade ihop

I Diamond och Dubvigs fall hade forskningen aldrig blivit verklighet om deras handledare, den nu avlidne ekonomiprofessorn Steve Ross, inte haft en egensinnig regel för möten. Ross tyckte nämligen inte om att boka in träffar med sina studenter, i stället fick de vänta i korridoren utanför hans arbetsrum på Yale University. Under dessa timmar i slutet av 1970-talet började Diamond och Dubvig att prata med varandra och fann att de hade samma intresseområde ­– samhällskriser. De enades om att forska ihop efter att de doktorerat. Bekantskapen var dock bara en av flera fördelar med det ständiga köandet utanför handledarens kontor.

– Hans assistent var väldigt snäll och bjöd på kakor. Utanför Steve Ross dörr var ingen hungrig, berättar en uppsluppen Douglas Diamond i en intervju på Nobelstiftelsens hemsida.

Timmarna i korridoren blev upptakten till det som i den akademiska världen kallas Diamond-Dybvigmodellen. Publicerad 1983 förklarar den i korthet mekanismerna kring banker och varför de är viktiga för en nations stabilitet.

Mot goda investeringar

Duons utgångspunkt är att sparande behöver kanaliseras till investerande för att samhällsekonomin ska fungera. Men i detta ligger en motsättning: sparare vill kunna ta ut sina pengar om de råkar ut för en oväntad utgift samtidigt som låntagare (företag och bostadsköpare) inte vill tvingas betala tillbaka sina lån plötsligt eller i förtid. Diamond och Dybvig kunde visa att banker utgör den optimala mellanhandslösningen, att de kan skapa likviditet tack vare sina många kunder. Dessutom utför de samhällsnytta när de bedömer låntagares kreditvärdighet och styr pengar till goda investeringar.

Men analysen visade också att banker historiskt har varit sårbara, i synnerhet för rykten om att de var på väg att gå omkull. Sådan hörsägen orsakade så kallade bankrusningar (att många sparare tog ut sitt kapital samtidigt) i samband med börskraschen i USA 1929.

Kraschen och den efterföljande depressionen i USA var den unge Ben Bernankes forskningsområde. I sin avhandling kunde han visa på vikten av att banker står stadigt, så att värdefull kunskap om låntagare och förmågan att kanalisera sparande till investeringar inte försvinner.

Missade samtalet

Douglas Diamond, som i dag är professor på University of Chicago i Illinois, har hyllat Bernanke för stadigt ledarskap under bolånekrisen 2008, då han var Fedchef. Men Diamond rosar även sin tidigare kompanjon Dubvig som en av samtidens ”klaraste tänkare”. Det är tack vare honom duons analys blev så lättförståelig och uppmärksammad även utanför ekonomiska kretsar, menar han.

Diamond har undervisat i Hongkong och Tyskland men varit University of Chicago trogen de senaste 40 åren. Genom åren har han envetet fortsatt att undersöka varför ”banker gör som de gör och vad det får för konsekvenser”, skriver tidningen The New York Times.

Dubvig i sin tur har en professur vid Washington University in St Louis i Missouri. Han har även bott elva år i Kina, där han undervisat vid Southwest University of Finance and Economics i Chengdu. Han har skrivit två läroböcker och otaliga vetenskapliga artiklar – och bland annat specialstuderat antikorruptionsinsatser i Kina och möjligheten att förutse aktiers avkastning.

Till skillnad från Diamond hade han telefonen på ljudlöst och missade därmed Stockholmsamtalet om Nobelpriset. När Dubvig vaknade den där morgonen i oktober väntade en rad meddelanden, men han trodde inte att det var sant förrän han surfat in på Nobelprisets hemsida och sett sitt eget namn.

– Jag är verkligen hedrad… Och jag verkar vara den sista som vet om det, ler akademikern, som även tycker om att laga mat och komponera musik, i en intervju på sitt universitets hemsida.

Två presidenter

Ben Bernanke då? Den tidigare Fedchefen trodde inte att han var en presumtiv Nobelpristagare, så han sov också med telefonen avstängd. Det var inte förrän hans och hustruns dotter ringde morgonen därpå som han nåddes av nyheten om priset.

Bernanke är dock van vid offentlighet och excentriska ledare. President George W Bush, som utsåg honom till Fedchef, drev med honom i flera dagar för att han bar ljusa sockor till mörk kostym i Ovala kontoret. Barack Obama, som flyttade in i Vita huset 2009, kallade Fed-chefen för ”lugnet förkroppsligad”. När tidskriften Time samma år utsåg Bernanke till Årets Person utnämnde de honom också till ”planetens mäktigaste nörd” eftersom han gillar att titta på tv-serien Seinfeld och lösa korsord.

I dag bor han i Washington DC där han är knuten till den ansedda tankesmedjan Brookings och ofta kommenterar ekonomi.

Illustration: © Nobel Prize Outreach, Ill. Niklas Elmehed. 

Publicerat 23.11.2022