Nu måste vi lämna krispolitiken bakom oss
Världshandeln är tillbaka och återhämtningen i ekonomin är imponerande, men risken för överhettning oroar. Detta måste centralbankschefer och politiker inse, skriver Nordeas chefekonom Annika Winsth.
Under många decennier har företag, länder och regioner öppnat affärsrelationer i en omfattning som är svår att ta in. Mycket av det vi köper har komponenter, utveckling och produktion från flera olika länder. Under våren 2020 när pandemin slog till och världen stängde ned bröt vi på bara några veckor dessa globala värdekedjor. Sedan dess har det endast gått ett och ett halvt år och världshandeln är redan tillbaka. Jag kan inte annat än imponeras av återhämtningen. Globaliseringen är långt ifrån död.
Att efterdyningarna av pandemin sätter sina spår i priser, löner och leveranstider är inte särskilt märkligt. Särskilt inte som den globala efterfrågan är mycket god. Massiva stödpaket bidrog till att världen öppnade upp mer eller mindre samtidigt och dessutom i gott skick. Hushåll och företag har inte bara överlevt utan även kommit ur krisen välbärgade. Svenska hushåll har till exempel sett sin finansiella förmögenhet öka med hela 3 550 miljarder under pandemiåret, vilket är i stort 1 000 miljarder mer än vad alla svenska hushåll konsumerar tillsammans under ett år.
Risken för överhettning och mer varaktig inflation blir därmed alltmer oroande. För att inte priser och löner ska bita sig fast på allt högre nivåer krävs att vi lämnar krispolitiken bakom oss. Den amerikanska centralbanken Federal Reserve står i startblocken och fler lär följa efter i sinom tid. Det talar för en mer dämpad tillväxt framöver och i bästa fall en mjuklandning av konjunkturen de närmaste åren.
”Riksbanken ämnar köpa ytterligare obligationer för närmare 70 miljarder kronor bara under fjärde kvartalet i år och regeringen har lagt ett budgetförslag på 74 miljarder kronor. I den miljön är det inte märkligt om ekonomin går på högvarv och brist på såväl insatsvaror som kompetens uppstår.”
Men det är alltid svårare att backa ur stimulanser än att ge ut. Än så länge är såväl penning- som finanspolitik fortsatt mycket expansiv i stora delar av världen. Riksbanken ämnar som exempel köpa ytterligare obligationer för närmare 70 miljarder kronor bara under fjärde kvartalet i år och regeringen har lagt ett budgetförslag på 74 miljarder kronor. I den miljön är det inte märkligt om ekonomin går på högvarv och brist på såväl insatsvaror som kompetens uppstår.
Samtidigt lär fraktproblemen bestå så länge vaccinationsgraden är låg i delar av världen. Kina har nolltolerans och stänger hamnar omgående för att inte tappa kontroll över smittan. Det får konsekvenser över hela världen och i Sverige har inte minst bilindustrin påverkats. Jag tror det är klokt att utgå ifrån att vi åtminstone det närmaste året drabbas av nedstängningar från och till. I grunden är det bra då alternativet med nya stora utbrott är betydligt värre, men risken är att det bidrar till högre priser under en längre tid.
Vi har lärt oss mycket sedan våren 2020. För varje ny våg har de ekonomiska konsekvenserna blivit allt mindre även om smittan varit hög och sjukvården belastad. Det indikerar att vi kan leva med pandemin, samtidigt som risken att nya utbrott ska få stora ekonomiska konsekvenser framöver är små.
Nu gäller det att även centralbankschefer och politiker inser det. Priset blir mycket högt om vi bygger bubblor som sprickor. Större efterfrågan än utbud leder till prisökningar och inflation. För varje dag som går ökar risken att vi tappar kontrollen och inte hinner bromsa innan det blir för sent.
Publicerat 29.10.2021
