När världen skälvde

När Ninni Franceschi dyker upp på Teams-skärmen dras ögonen, förutom till henne förstås, till en liten tavla snett bakom hennes rygg på hemmakontoret. Det är ett säreget begåvat halvabstrakt porträtt i gröna nyanser. Vi ska återkomma till det. Men först går vi tillbaka sex år. För då, på sommaren 2015, tillträdde Ninni Franceschi som chef för Private Banking på Nordea. Det har varit sex extremt händelserika och utvecklande år, såväl för henne personligen som ledare, som för banken i stort.

– När jag fick det här jobbet hade jag varit i banken i uppemot 20 år, säger hon. "Vilken tid det tog", kanske någon får för sig att säga, men jag har haft en sådan enorm utveckling i så många olika delar i banken under den tiden. Jag har jobbat med allt från management support till produktutveckling, rådgivning och försäljning. Det är så man lär sig på riktigt, det gör man inte genom att bara vilja uppåt. Jag skulle nog inte själv ha ansett mig mogen det här ansvaret så väldigt mycket tidigare.

Hon beskriver sig som en extremt nyfiken chef, att hon i hemlighet egentligen är lite avundsjuk på varenda affärsutvecklare. Men hon lägger band på sig själv och går inte själv för djupt in i vissa frågor, försöker inte vara med överallt driven av eget intresse.

– Jag tror verkligen på att ha respekt för att alla gör sitt jobb, jag litar på "the wisdom of the crowd”. Och så har jag insett att slutresultatet alltid blir bättre om någon annan har gjort arbetet – tyvärr, tillägger hon och skrattar gott.

Men förra våren blev det lätt att hålla sig för skratt. När pandemin slog till sattes Ninni Franceschis ledarskap på ett prov som inget hade gjort förr. Ingen någonstans, hade förstås haft en tanke på en pandemi som på mer eller mindre på nolltid skulle lamslå stora delar av världen, stänga såväl näringsliv som umgängesliv, och få börserna att skaka nervöst.

– På ledarskapsfronten påverkade det väldigt mycket, säger Ninni Franceschi. När det brakade på börserna och egentligen alla marknader gick rakt ner i källaren förra våren var det extremt dramatiskt. Vissa delmarknader gick ju ned i permafrost. Då satt vi med personal och kunder som skulle navigera i en högst osäker och galet volatil marknad, så vi fokuserade på att ge snabbt informationsstöd till våra rådgivare så att de i sin tur kunde fokusera på kunderna och deras portföljer. Ta hand om rådgivarna så de kunde ta hand om kunderna, helt enkelt.

– Alla – ledare såväl som rådgivare och specialister – jobbade otroligt bra med detta och i slutänden var de allra flesta portföljer kvar när den större vändningen väl kom. De hade inte gått ur vid fel tillfälle. Det är ju annars en klassisk reaktion, vi är alla irrationella varelser som avskyr en förlust mer än vi håller ut för en potentiell vinst.

Ninni Franceschi menar att framför allt vikten av ständig kommunikation och tydlighet blev en lärdom under den här svåra perioden.

– Det fanns en sådan underliggande ovisshet och osäkerhet hos var och en, med en väldig massa frågor. Och väldigt få svar. Men det här lärde mig att även om du inte har något nytt att säga som ledare, säg något ändå. Det handlar inte alltid om fakta i ett sådant läge, det är värre låta folk sväva i ovisshet i tystnad.

– Jag tror att vi knöt banden starkare, både inom banken och till kunderna. Jag tycker det visade sig att vi brydde oss mycket mer om varandra än väntat. Det såg man ju också i samhället. Det är så här i efterhand en väldigt bra känsla, att ha sett den höga nivån av medkänsla och solidaritet.

Hon lyfter relationen till kunderna som den rikaste källan till ständig utveckling av såväl hennes eget ledarskap som teamets arbetsmetodik.

– Jag kan säga att jag när jag var ny chef förvånades jag av kundernas starka engagemang. De vill verkligen att rådgivarna, juristerna och specialisterna ska ha det bra. Kunderna lär oss någonting nytt varje dag och deras tryck på att vi har ett bra ledarskap, att vi har tid för reflektion och inte en massa stress, det är otroligt bra input. I dag känns det självklart att vi måste ha medarbetare som mår bra och tycker det är roligt att gå till jobbet, och därmed gör mest nytta för alla, säger hon.

Andra omvälvande händelser som inträffat i bankvärlden på senare år är de penningtvättshärvor som drabbat många banker.

– Vi har inte haft något komprometterande case, men vi har som alla andra varit tvungna att säkerställa att vi har ordentlig ordning och reda. Det har stärkt min tes att vi alltid måste ha kvalitet i grunden. När vi har det i vårt arbetssätt och har ett ännu bättre systemstöd så vet vi ju att vi inte ens av misstag kan bidra till penningtvätt utan kan fokusera på affären i stället. Det låter jättetråkigt med "ordning och reda" men den hållbarheten lönar sig.

Hållbarhet, ja. Länge har det varit ett lika luddigt som vanligt begrepp inom i princip alla ekonomiska sfärer. Men under pandemin har det blivit en rejäl investeringsskjuts, menar Ninni Franceschi.

– Trenden har pågått i många år, säger hon, men pandemin har drivit på, om man till exempel ser till den diskussion som finns om huruvida virus kan få ökad räckvidd om klimatkrisen blir mer akut. Näringslivet har verkligen börjat fundera i en helt ny riktning. Och när man har bottnat i det blir det ju en enorm accelerationseffekt och kapitalet börjar flytta på sig. Det handlar inte bara om teknikutvecklingen, utan också hur viktigt det är att behålla en öppen värld där vi är solidariska över landsgränserna, hjälper och fortsätter handla med varandra. Det tror jag fortare än någonsin kommer påverka olika typer av gröna investeringar. Det har blivit en tankeväckare hur fort allt kan sprida sig, även en klimatkris.

– Jag tror att det mycket snart kommer finnas en förväntan på att allt vi gör ska vara hållbart över tid, fortsätter hon. Inom en tioårsperiod tror jag att vi kommer ha enbart någon form av hållbara produkter. Det är en spännande resa att göra och det är kul att vara mitt i den som bank, för vi är ju en länk i samhället. Det kommer behöva fattas en del modiga beslut, som rör sig inte bara mot nästa kvartal – utan mot vilken värld vi vill ha. Det kommer finnas mycket att prata med kunderna om, kan man säga.

Givetvis har även digitaliseringen blivit ett mer reellt begrepp de senaste ett och ett halvt åren. Den här videointervjun är bara ett av många exempel på hur fort vi kan vänja oss vid ny teknik, och att därmed kvalitetskraven kommer att stiga. Ninni Franceschi tror att framtidens fysiska arbetsmöten kommer koncentreras till när det verkligen finns ett värdeskapande i att ses.

– Jag tror att vi kommer effektivisera vår tid ännu mer, säger hon. Att när vi verkligen träffas så blir det mer eventdrivet, att vi nätverkar med kunder eller experter, knyter kontakter. Det kommer man vilja ha eftersom vi är sociala djur.

– Och eftersom en private bank är en relationsbusiness måste vi elda på utvecklingen av nya tjänster ännu mer – och hitta rätt kombination av digital och relationell interaktion. Här kan jag känna att kunderna ligger före oss. Vi har kommit långt, men nu är det en riktig pull. Frågan blir hur man ska balansera det. Löpande förmögenhetsförvaltning baseras på att vi känner kunden och kunden känner oss. I befintliga relationer tror jag inte att det blir något problem, men vilka tjänster blir värdedrivande framåt?

”Det är en spännande resa att göra och det är kul att vara mitt i den som bank, för vi är ju en länk i samhället. Det kommer behöva fattas en del modiga beslut, som rör sig inte bara mot nästa kvartal – utan mot vilken värld vi vill ha. Det kommer finnas mycket att prata med kunderna om…”

Ninni Franceschi är på hemmaplan när det kommer till digitaliseringsutmaningar. Ett tidigt uppdrag på banken, dåvarande Merita-Nordbanken, var nämligen att utveckla bankens allra första hemsida för portföljförvaltningen. Hon skrattar.

– Jag pluggade webbproduktion parallellt, det här var verkligen i internets barndom. Kapitalförvaltningen hade en (1) dator i ett serverrum och en (1) mejladress. Jag utsåg mig själv som ansvarig och var betrodd med mejlkorgen. Hade en underbar, utvecklande chef som gav mig utrymme, uppenbarligen.

Men egentligen ville hon inte jobba i bank först.

– Jag hade ett stort konstintresse som ung, berättar hon. Men jag förstod att jag aldrig skulle bli en konstnär som tjänade pengar, så jag försökte ta en väg som var konstnärlig men som ändå kunde försörja mig. Så jag illustrerade som frilans, jag höll på med översättningar av italienska barnfilmer, sådana saker.

– Sedan drev det alltmer mot marknadsfrågor, kommunikation och webb. Jag jobbade på IKEA i Schweiz i några år, bland annat med deras utbildningsmaterial, och det var med liknande kommunikations- och supportfrågor som jag kom in i banken. Jag märkte vilken rolig miljö det var – på bank är man i händelsernas centrum.

Som konstaterades inledningsvis är hon i dag glad över den långa krokiga vägen som hon tagit inom banken, fram till den nuvarande befattningen. Hon säger det inte själv, men den breda erfarenheten från många områden gör henne sannolikt extra lämpad att leda i svåra tider, som under en pandemi.

– När jag är mentor åt yngre, något som jag tycker väldigt mycket om, brukar jag varna dem för att ha en alltför utstakad plan. Var öppen för tillfällen, säger jag, även om de visar sig gå i sidled. Är det vad som utvecklar dig mest så gå dit. Det gjorde jag och here I am.

Och hur var det nu med den där tavlan bakom henne på hemmakontoret?

– Det är min dotter som har gjort den, säger hon och skrattar. Hon är mer begåvad än vad jag någonsin har varit. Numera kluddar jag mest. Men jag har fortfarande konsten med mig som jättestort intresse, även på jobbet.

Text: Niklas Wahllöf Foto: Karl Nordlund

Publicerat 01.07.2021