När maskinerna tar över

Det är lätt att skratta föraktfullt åt tidigare generationers ångest inför ny teknik. Ångloken skulle leda till mänsklighetens snara undergång trodde somliga. Snart sagt varje större tekniskt framsteg har varit en källa till större eller mindre oro. Blir vi människor kastade på skräphögen när en apparat kan göra vårt jobb billigare och bättre? Kommer artificiell intelligens (AI) att bli ”helvetesmaskinen” som löper amok och slutgiltigt förslavar oss?

Dystopier och science fiction hämtar näring ur skräck för det stora okända som väntar. Men om vi bortser från orosmoln som åtminstone inte vetenskapen just nu ger fog för – att 5G är farligt, att vaccinering sätter mikrochip i folks kroppar och att alltsammans är en konspiration för världsherravälde – finns det ändå anledning att fundera över utvecklingen.

Kommer det att finnas några arbetstillfällen kvar när bransch efter bransch går mot automatisering och digitalisering? Att snabbköpskassörskorna blir allt färre är en sak, där är det ju vi själva som gör jobbet beväpnade med en blipmanick bland ostar och kotletter. Men att översättare håller på att bli ett obsolet yrke – vem kunde tro det för 20 år sedan? Eller att taxichaufförernas dagar snart kan vara räknade när förarlösa bilar på riktigt pilar runt i trafiken? För att inte tala om att mänskliga finansanalytiker får spö av datorprogram, som kan leverera vassare prognoser blixtrande snabbt?

I skrivande stund är det bara dagar kvar innan den obemannade trimaranen Mayflower 400 ska kajka från Plymouth i England till Plymouth i Massachusetts på amerikanska östkusten. Mayflower 400 beskrivs som världens första ”smarta fartyg”. Tre veckor beräknas resan över Atlanten ta.

Båten kan själv speja av horisonten för att upptäcka faror och fatta beslut om att ändra kurs. ”Med sin förmåga att själv hålla sig i gång trots de svåraste förhållanden är det här lilla fartyget ett mikrokosmos för varje blivande affärsverksamhet på 2000-talet”, säger en företrädare för IBM som varit med att utveckla tekniken.

Hur länge dröjer det innan fullstora fraktfartyg kan hiva kaptenen över bord? Förmodligen några decennier ännu, men att automatisering successivt kommer att avlösa mänskligt liv på kommandobryggan är ställt utom tvivel.

Men framför allt ska den autonoma förmågan hos Mayflower 400 ses som en metafor för hur prylar i allt högre utsträckning klarar sig bättre utan vår inblandning. När SpaceX, Elon Musks rymdraket, förra året skulle docka till den internationella rymdstationen ISS skedde det helt automatiskt.

I uppsnacket för självkörande bilar framhålls att ”föraren” kommer att kunna se på film eller sova medan bilen stormar fram längs motorvägen. Sannolikt var SpaceX-besättningen mer alert än så, men att dockningen var ett stort steg i automatiseringens historia är uppenbart.

För att avancerade tekniska funktioner ska kunna automatiseras krävs hastighet. Därför är den grad av ”självkörande apparater” som vi i dag ser omkring oss en rännil jämfört med det som snart kan vara verklighet.

Nyckeln stavas bland annat 5G. Om dagens bandbredd medger en fördröjning på 100 millisekunder kommer 5G att sänka den till en millisekund. Automatisering kommer att trycka ned kostnader, ge väldigt mycket större flexibilitet och öppna portarna för helt nya affärsmodeller. Sådant vi fått en försmak av på senare år.

Så – vad ska vi pyssla med om maskinerna tar över våra arbetsuppgifter och utför dem med större ackuratess? Tja, kanske är det ändå inte troligt att vi blir arbetslösa. En studie från McKinsey Global Research visar att för varje jobb som försvinner med automatisering skapas 2,6 nya. Vägen mot ökad produktivitet är inte nödvändigtvis att ersätta människor med maskiner, utan att förstärka maskinerna med människor.

Och i andra änden av den utveckling som redan pågår – att musik och film distribueras via strömningstjänster i stället för butiker som ett tydligt exempel – kommer motreaktionen i form av önskan om småskalighet och lokalt framställda produkter. Det mänskliga mötet och omsorgen blir ett försäljningsargument.

Till och med kaffekedjan Starbuck’s insåg det för några år sedan. Då fick deras anställda runt världen nya direktiv om att inte förbereda ett flertal koppar samtidigt. Kunderna vill inte ha upplevelsen av ett löpande band utan väntar hellre in en hantverksmässig process.

Som nästan alltid är utvecklingen motsägelsefull. Arbetstillfällen kommer att försvinna och företag som inte hänger med i de allt snabbare vändningarna kommer att pulvriseras av konkurrenterna. Men att behovet av mänsklig arbetskraft skulle upphöra är tills vidare ett orosmoln som kan avskrivas. Det var nog inte det här som artisten Kjell Höglund hade i åtanke med sin låt från 1986, men titeln har ändå bäring: Maskinerna är våra vänner.

Text: Eric Lund

Fotnot: Alltfler texter i dagstidningar skrivs av så kallade journalistrobotar. Den här texten är dock författad av en människa.

Källor: World Economic Forum, Vox, Mayflower 400

Publicerat 28.05.2021