Matildas toppliv

Utanför fönstren har himlen öppnat sig och regnet sköljer stadens gator. Precis som den ödesdigra natt då Matilda insåg att något måste förändras. Året var 2017. Vid fyratiden på morgonen tog hon en taxi hem efter en 20 timmar lång arbetsdag. Och medan regnet vällde fram längs de tomma gatorna växte känslan av att något var fel.

– Jag insåg att det här kan inte vara det jag ska göra i livet. Längtan tillbaka till väggen var för stark. Då tog jag det läskigaste och mest självklara beslutet jag tagit i mitt liv.

Dagen därpå ringde hon sin gamla tränare och bad om att få börja träna igen. Hon slutförde sin praktik på private equity-bolaget och samtidigt som hon återupptog träningen började hon titta på lokaler för att öppna ett klättergym.

– Jag pratade med många fastighetsägare, men det var ingen som riktigt tog mig på allvar då. Men jag var fylld av en massa självförtroende från Handels. Det enda jag hade gjort under min lilla tid i finansvärlden var ju en massa pitchar för investerare. Hur svårt kunde det vara?

Men det skulle dröja flera år innan hon hittade rätt lokal och rätt investerare. Desto fortare skulle det gå med klättringen. Och den här gången sökte hon sig från sportklätterväggarna inomhus till bergen i naturen.

– Att gå från att ha klättrat i över femton år till att bli total nybörjare igen gav mig inspiration och motivation. Jag fick en mer processdriven syn på klättring som handlar mer om upptäckande, nyfikenhet och äventyr än att nå specifika mål – samtidigt som jag fortfarande ville klättra.

För att inte riskera att hamna i samma negativa prestationsspiral som tidigare satte hon nu mer långsiktiga mål: hon skulle klara alla discipliner i utomhusklättring, såsom att lägga egna säkringar och klättra uppför extremt branta bergväggar.

– Mitt mål var att klättra en led med svårighetsgraden 9A, vilket är en av de svåraste och mest mytomspunna graderna

 När Matilda besteg The Elder Statesman i det tyska klättringsområdet Frankenjura 2019 blev hon en av få kvinnor i världen att lyckas med det.

Navigera riskerna

Hon beskriver sig inte som en person som söker risker. Men risk är en ofrånkomlig del av hennes sport, som när hon förra året blev den första kvinnan i världen att klättra Spomin, en 350 meter lång led i Kroatien.

– Den har svåra replängder, är brant nästan hela vägen och har många svåra partier med extremt små grepp. Man får knappt plats med två fingrar.

Men det mest riskfyllda hon har gjort är att klättra den långa leden Rayu i Spanien. Det är en så kallad bigwall, där klättrarna befinner sig högt över marken under lång tid.

– Att vara flera hundra meter upp på en bergsvägg som man bara kan ta sig upp för genom att lägga egna säkringar är extremt exponerat, säger hon och konstaterar:

– Objektivt finns det alltid en risk i klättring, där konsekvenserna kan vara väldigt allvarliga om man faller på fel ställe. Allt handlar om att kunna navigera riskerna så säkert som möjligt. Sen kan allt hända.

Hon drar en parallell till entreprenörslivet:man kan förbereda sig och kalkylera risker, men man kan aldrig ha full kontroll över hur det ska gå. Det var något hon fick erfara när de öppnade Moumo 2022.

– Det var stormigt första året. Precis som andra nystartade företag var det en hel del bränder som behövde släckas, såsom konflikter mellan grundarna och andra oförutsedda saker som dök upp.

– På samma sätt som klättringen måste man ha en strategi, prova sig fram, anpassa sig efter förutsättningarna och försöka fatta rätt beslut vid rätt tillfälle. Men det finns aldrig någon garanti att man lyckas, säger hon medan vi lämnar kaféet för att se mer av de stora klätterlokalerna.

Nordea är med på resan

Matilda är en av ägarna i Moumo, utöver flera investerare. Hennes man är marknadschef och svågern är VD. Matilda har ingen operativ roll, men hon sitter i styrelsen, jobbar med den övergripande strategin och är här i stort sett varje dag, när hon inte är på en klätterresa.

– På ett personligt plan känner jag att jag har mer att ge när det kommer till min egen klättring. Ju större jag kan bli, desto bättre är det för Moumo. Det kommer ju turister från både Australien och Tyskland för att klättra här, säger hon och berättar att hennes primära inkomst kommer från sponsorer, där Arc'teryx är den största.

Att få ihop entreprenörskapet och ekonomin kräver också rätt personer runt henne. En av dem är bankrådgivaren Andreas Suihko på Nordea.

– Som entreprenör och professionell klättrare är det inte ovanligt att man stöter på problem med banken när man ska ta lån, exempelvis. Då är det så himla skönt att ha Andreas som är insatt och förstår allt jag gör, säger Matilda och tillägger:

– Jag är ingen aktiv investerare när det gäller aktier och fonder. Därför känns det tryggt att ha någon som kan hjälpa mig med det. Så kan jag fokusera på det jag är bra på.

Vi går upp en trappa och hon visar den nya, stora delen som snart kommer bli ett gym och en klätterdel tillägnad barn och unga.

– Klättring ger självförtroende, stärker koncentrationen och triggar upptäckarlusten. Bara känslan av att vara på väggen är en väldigt stark upplevelse. Jag tror att det har jättemycket att göra med flow – att tappa greppet om tid och rum. Det blir ett andrum från allt annat i livet. Det vill jag ge vidare. Därför driver jag också Bergskultur, ett klättercommunity för tjejer. Sen hoppas jag kunna starta fler företag kopplade till klättring.

Hon återkommer till syftet som har blivit ännu tydligare för henne det senaste året – ett år då allt kunde ha förändrats. Det började när hon klättrade i USA och föll mot en sten. Först trodde hon inte att det var så allvarligt, så hon fortsatte klättra. Men en skadad disk utvecklades snart till ett två centimeter stort diskbråck.

– Trycket på en nerv var så hårt att den inte längre kunde skicka signaler, jag blev nästan förlamad i benet. I februari var jag därför tvungen att genomgå en akut ryggoperation. Om nerven inte hade återhämtat sig fullt hade jag inte kunnat klättra som vanligt.

Operationen blev ännu en tankeställare, och en påminnelse om vad som är viktigt.

– Tanken på att förlora förmågan att klättra var nog det som skrämde mig mest. Inte identitetsmässigt, utan att inte få uppleva känslan av att vara på väggen. Det är en gåva jag fått och ett syfte jag hittat. Det vill jag förvalta så länge jag kan.

Om två månader återvänder hon till Frankenjura.

Text: Elin Liljero Eriksson Foto: Karl Nordlund

Publicerad 02.09.2026