Marknadssyn: Väntan på laddning

Tyskland är ett exempel, där tillverkningssektorn är under stor press eller till och med i recession. Det är knappast så att den globala tillväxten är på väg att krascha, men den gradvisa försämringen och få tecken på en vändning är en huvudvärk för marknaderna. Handelskonflikten underlättar inte. Medan tullarna (och motåtgärderna) i sig själva är små i förhållande till de globala handelsvolymerna ska förtroendekanalen inte underskattas. I en osäker miljö är det lättare för bolag (och konsumenter) att ta ett kliv tillbaka, och därmed minska både investeringar och konsumtion ytterligare.

Motvikten till handels/tillväxtoron har varit penningpolitiken, speciellt sedan amerikanska Federal Reserve gjorde sin berömda omsvängning i december förra året. Marknaden förväntar sig lättare penningpolitik på en global skala framöver. Och sedan Feds räntesänkning i juli har över 15 centralbanker följt efter med räntesänkningar. ECB väntas sälla sig till skaran i mitten av september, antingen med räntesänkningar och/eller en återstart av kvantitativa lättnader.

Verktygslådan är dock allt tommare då stora delar av västvärlden redan har nollränta eller lägre. Förhoppningarna om mer expansiv finanspolitik stiger också, speciellt i Europa men också i Kina, vilket troligen skulle vara positivt för marknaderna. I nuläget fokuserar de på centralbankernas “put”, som har varit ett stöd under 2019. Den fortsätter att vara ett stöd men skulle förstärkas om finanspolitiken drog ett tyngre lass. Marknaden väntar onekligen på en omladdning.

Både aktier och räntor har haft ett hyggligt år men räntemarknaden skickar ett dystert budskap. Ständigt nya all-time-lows i de långa statsräntorna ifrågasätter utsikterna för den globala ekonomin. Att den tyska 10-åringen fallit till -0,70% är knappast ett styrkebesked om framtiden. Malströmmen av handelskonflikten, tillväxtutsikterna och centralbankerna är verkligen i centrum i nuvarande marknadsmiljö. I en så spänd situation blir marknadsreaktionerna också nervösa med stora svängningar åt båda hållen.

Michael Livijn, chefsstrateg.

Under augusti kom en rad handelsrelaterade tweets från Vita huset som satte eld på marknaden och startade en rörelse till ”säkra hamnar” som guld, tyska obligationer och yen/franc. När en enskild tweet kan påverka marknaden på detta sätt balanserar sentimentet på en slak lina.

Så hur navigeras en sådan miljö från ett investeringsperspektiv? Givet nivån på bruset och det negativa sentimentet är det uppenbara valet att sänka risken. Men som 2019 hittills visat har riskfyllda tillgångar hållit ställningarna. Det är dock inte samma sak som att säga att aktier kommer fortsätta att prestera i samma takt. Flertalet frågetecken finns kring både vinster och värdering. De förra höll upp väl under Q2 men utsikterna inför helåret sjunker och förväntningarna närmar sig nollstrecket. Värderingen ligger kring det historiska snittet och är inte en stor drivkraft i vår bok.

Tittar vi på den relativa värderingen är idén att skifta aktier mot lågriskobligationer inte överdrivet attraktiv. Nära ¼ av de globala räntemarknaderna har negativ ränta och mycket lite värde finns i de säkrare segmenten. På de flesta marknader är utdelningen för aktier klart över den 10-åriga räntan, för att inte nämna vinstavkastningen. TINA dämpar därmed till viss del det dystra budskapet som räntesidan skickar. Och en tweet kan gå åt andra hållet än vad som hittills varit fallet.

Till syvende och sist kommer tillväxtutsikterna att avgöra, och de är utmanade av handelskonflikten. Då en “deal” ser avlägsen ut i nuläget faller bollen på centralbankernas planhalva. Och det ser ut som om de kommer att lätta på penningpolitiken under hösten. Frågan om finanspolitiska stimulanser är mer osäker, men förhoppningarna ökar. När vi väger samman utsikterna behåller vi vår neutrala rekommendation mellan aktier och räntor.

/Michael Livijn, chefsstrateg

Publicerat 30.08.2019