Livet efter stormen

Även om det är 20 år sedan så minns Santhe Dahl den där kalla januarikvällen tydligt. Han hade parkerat bilen utanför huset, tänkt köra in den i garaget senare. Men den lördagsnatten svepte stormen Gudrun över södra Sverige och medan den härjade i mörkret väcktes Santhe av larmcentralen. Som chef för sågverkskoncernen Vida fick han frågan om de kunde hjälpa till att lossa bilar som fastnat under träd som fallit i stormen. När Santhe den morgonen körde från hemmet i Växjö mot Vidas sågverk i Vislanda såg han hur skogen låg sargad.

– Vägarna var kantade av nedblåsta träd. Det var som om någon tagit en jättesax och klippt ner hela skogen, minns han.

Det skulle bli den värsta skogskatastrofen i svensk historia med förödande konsekvenser, inte minst för skogsindustrin. 75 miljoner kubikmeter skog fälldes, ungefär en hel årsavverkning i Sverige.

– Jag insåg allvaret: Det skulle inte finnas någon stående skog att avverka långt framöver. Om vi inte agerade snabbt skulle vi inte överleva som företag. Vi behövde ta hand om så mycket nedblåst timmer som möjligtoch hitta ett sätt att bevara virket i flera år.

Tillsammans med sina kollegor lyckades han hitta 17 stora lagringsplatser runtom i Småland. En nödvändig men dyr investering.

Santhe Dahl

Ålder: 71 år.
Familj: Fru Ingrid, tre vuxna barn och fem barnbarn.
Bor: Växjö.
Yrke: Entreprenör, investerare och styrelseordförande och delägare i Vida.
Dold talang: Är ganska händig. ”En kall februarikväll, dagen innan jag skulle gifta mig, hämtade min fru hem mig sent för att jag inte kunde sluta snickra på vårt hus.”
Lektyr på nattduksbordet: Affärsvärlden.
Unnar sig: Bilar.
Bank: Nordea Private Banking Göteborg

– Vi behövde låna en miljard kronor från banken. Fruktansvärt mycket pengar. Men jag tvekade inte en sekund, säger han och tillägger:

– Det var förstås en chansning. Man får inte vara för smart, då tänker man för mycket och det tar för lång tid. Jag ser mig inte som särskilt smart, utan går mycket på magkänsla. Vi trodde att vi skulle lyckas lagra virket i två-tre år om vi bevattnade noga, men det höll i nästan sex år.

Det blev räddningen. I dag räknas Vida till en av de största aktörerna inom trävaru- och sågverksindustrin i Norden.

Tillfälligheternas spel

Santhe Dahl lutar sig fram i fåtöljen i hotellobbyn i centrala Stockholm, där vi har mötts denna sena hösteftermiddag. Han berättar att mycket i hans karriär har bestått av sådana här situationer: rätt agerande vid oväntade tillfällen, men också noggrannhet, uthållighet och stor målmedvetenhet.

– Skogsbranschen och i synnerhet sågverksbranschen är ganska volatil, det är det som är så spännande.

Hans dag är späckad, som ofta när han är i huvudstaden. För trots sina fem decennier på Vida är han fortfarande aktiv som styrelseordförande och delägare. Han är också själv skogsägare, driver investmentbolag och stöttar flera företag och satsningar. Det finns ingen tid för pensionärsliv.

– Jag kom just hem från att ha varit i vår lägenhet på Mallorca tio dagar. Det var inte alls min grej. Jag satt vid mejlen hela tiden och efter en vecka började det klia i fingrarna. Jag ville hem och jobba!

Han har dock knappast något mer att bevisa. Under Santhes hittills 48 år på Vida har koncernen förvandlats från ett lokalt sågverk till en av Nordens största trävarukoncerner, med verksamhet i över 50 länder. Omsättningen har ökat från knappt 40 miljoner till närmare 15 miljarder kronor, där cirka 75 procent av verksamheten består av trävaruexport till utlandet.

– Det är inte några få saker som gjorts rätt, det är en massa saker som gjorts rätt för att nå dit vi är i dag, förklarar han och säger att mycket genomsyras av hans stora tävlingsinstinkt.

– En del är duktiga i någon sport och tävlar i det. Jag tävlar i att driva företag. För mig är det en kick att vara mer lönsam än konkurrenterna och att ständigt tjäna lite mer pengar än året innan.

Drömmen om en Mercedes

Tävlingsinstinkten märktes tidigt under uppväxten i Växjö. Vare sig han extrajobbade med att sälja fröer eller jultidningar gav han sig inte förrän han sålt mest och bäst.

– Framför allt var det affären och att sälja bättre än andra som var den stora behållningen.

Det gick trögare i skolbänken.

– Jag var fruktansvärt skoltrött, slog nästan rekord i frånvarotimmar på gymnasiet och hade usla betyg. Mitt självförtroende i skolan var otroligt dåligt.

Men det fanns tre personer i bygden han såg upp till, och de körde alla Mercedes.

– En var sågverksägare, en annan åkeriägare och den tredje var chef för lastbilscentralen i Alvesta. Alla körde nästan likadana Mercedes och hade en kommunikationsradio i bilen så att de kunde ropa direkt till kontoret. Hur de levde var en dröm för mig.  

Hans egen pappa var ekonomichef och månskensbonde.

– Jag hade en trygg uppväxt, men pappa var tuff och ställde väldigt höga krav på mig. Det fanns inte tal om att inte hjälpa till på gården när jag kom hem från skolan, om det så var att köra traktor eller hänga hö.

På helgerna orienterade pappan och genom en klubbkamrat lyckades han få in Santhe på en liten revisionsbyrå.

– Jag gillar siffror och har ett rätt bra sifferminne och från hemmet hade jag lärt mig att slita hårt.

Byrån hade Vida som kund, som 1977 förvärvade konkurshotade Alvesta Träförädling. Samma år blev Santhe ekonom och platschef på Vida, trots de bristfälliga gymnasiebetygen och att han inte kunde något om sågverk.

– Min far och farfar hade gott rykte. Ägaren kände till familjen och sa att även om jag var oerfaren är jag en Dahl ”och det är ett redigt folk”.

Fyra år senare fick Santhe möjlighet att köpa in sig i företaget.

– Min chef sa att jag behövde bestämma mig: antingen skulle jag fortsätta med ekonomin eller satsa på affärerna: ”Du kommer tjäna lite mer om du väljer affärerna”, sa han. Och där hade han mig.

– Jag var 29 år och hade ganska nyss byggt hus och lånat pengar till det. Nu fick jag gå tillbaka till banken och be om att få låna mer.

Kulturkrock i landslaget?

I mitten av 80-talet blev Santhe VD och drygt tio år senare fick han rollen som koncernchef. Det var då han började göra stora förändringar i Vida, inte minst att satsa internationellt, som ligger till grund för Vidas stora expansion.

– Jag tror nyckeln ligger i att jag har varit driven, fokuserat på lönsamheten och värnat om kulturen i företaget. Se bara på svenska fotbollslandslaget…

När vi möts är det bara timmar sedan Jon Dahl Tomasson fått sparken som Sveriges förbundskapten, efter att landslaget förlorat flera matcher i VM-kvalet.

– Driv, engagemang och kultur hänger ihop. Jag tror inte det är så bra kultur i fotbollslandslaget just nu och det påverkar resultaten.

Att han jämför med idrottsvärlden är ingen slump.

– Jag kan fortfarande räkna upp Tre Kronors och landslagets uppställningar från 60-talet. Mitt idrottsintresse var stort fram till att jag blev 20–25 år, sen började jag jobba och då hade jag inte mer tid för det.

Och långa arbetsdagar har det blivit. Något som frun Ingrid, som han varit gift med i 51 år, inte alltid uppskattat.

– Hon har alltid tyckt att jag jobbar för mycket, men jag är väldigt viljestark och hon fantastiskt stöttande.

Hur har du balanserat yrkesliv och privatliv?

– Jag har inte gjort det. Jagtänker på jobbet 24–7. Det är klart det har inneburit att jag har försakat saker, men jag har alltid haft en jättefin relation med mina i dag tre vuxna barn.

Men när yngsta dottern Linnea, född sex veckor för tidigt med funktionsnedsättning och infektionskänslighet, drabbades av en livshotande infektion 2016 sattes allt på paus.

– Vid ambulansintaget var hon död i nästan femton minuter. Hon hade fått vätska i hjärtsäcken och krävde akut hjärtövervakning. I flera dygn låg hon livlös med alla hjälpmedel.

När Linnea sakta tillfrisknade föreslog hennes syster att de skulle fira livet med en stor fest. I samband med den bestämde Santhe och Ingrid sig för att starta Stiftelsen Linnea Dahl.

Private Bankings rådgivare Tobias Gustavsson om Santhe Dahl:

”Santhe är en mycket inspirerande och karismatisk person med enormt driv och näsa för affärer utöver det vanliga. För mig som rådgivare gäller det att vara vaken och beredd att agera 24/7, för det är alltid något spännande på gång..! Santhe har också förmågan att sprida trygghet och en må bra-känsla runt omkring sig, det är en styrka som inte många besitter.”

– Varje år delar vi ut ungefär 500 000 kronor till barn och ungdomar i Kronobergs län med funktionsnedsättning. Det känns bra att få dela med sig.

Att bidra är något Santhe Dahl fortsatt att göra ekonomiskt. Bland annat stöttar han damfotbollslaget i Växjö, har återupplivat Västflyg så att det går att flyga mellan Växjö och Bromma och står bakom bemanningsföretaget Trygga Växjö, som tillsammans med kommunen och några ytterligare entreprenörer lägger närmare fem miljoner kronor per år för att få bättre ordning i skolorna.

– Jag värnar mycket om Växjö med omnejd och det känns fint att få göra det jag kan.

I 20 år var Santhe majoritetsägare i Vida, men 2019 bestämde man sig för att sälja av 70 procent till det kanadensiska bolaget Canfor Corporation. I dag innehar han 19 procent, och har i stället startat ett investmentbolag.

– Det är en helt ny värld som har öppnat sig för mig. Mycket av mina tillgångar finns numera i allt möjligt, bland annat i fastighetsbolag. Det är otroligt kul och spännande, och upptar mycket av min tid just nu.

För privat bruk äger han också skog.

– Skogen är avkoppling. Jag tycker om att köra dit, planera och tänka på hur jag ska röja, gallra och slutavverka. Min skog är väldigt prydlig.

Men han har också unnat sig flera boenden och bilar.

En Mercedes?

–Nej, men min fru har en. Själv känner jag mig inte tillräckligt gammal för det. Jag har mycket mer kvar att göra.

---

---

Text: Elin Liljero Eriksson Foto: Karl Nordlund

Publicerad 29.10.2025