Inbromsningen kommer snabbt

Just nu ser vi tydliga tecken på att de massiva räntehöjningarna biter och i höst har jag ofta fått frågan hur vi kan agera för att undvika en lågkonjunktur. Mitt svar är att det kan vi inte och att vi inte heller bör. Världens ekonomier behöver kylas av efter år av extrema stimulanser. Det indikerar inte minst den höga inflationen, men även tighta arbetsmarknader.

Frågan är i stället hur djup och långvarig nedgången blir. En lågkonjunktur är förstås betydligt mer önskvärd än en kris. I den bemärkelsen är det bra om efterfrågan viker tydligt nu. Ju mer i närtid desto bättre, då det kan få centralbankerna att slå av på räntehöjningstakten.

Hittills har den amerikanska ekonomin hållit emot åtstramningen förvånansvärt väl och inte minst arbetsmarknaden är fortfarande het. Det gör att den amerikanska centralbanken Fed lär fortsätta höja räntan ett bra tag till. På bostadsmarknaden har det emellertid hänt något på sistone och det kan vara en första signal om att takten i räntehöjningarna framöver bör dämpas.

I Europa och i Sverige är signalerna om en inbromsning långt fler. Inte minst hushållen börjar dra öronen åt sig. Hushållen har en längre tid varit mycket pessimistiska om den egna ekonomin, men den privata konsumtionen har hållits uppe på en hög nivå tills nyligen. Runt om i euroområdet är det emellertid nu tydligt att hushållen håller hårt i slantarna.

I Sverige utgör den privata konsumtionen runt hälften av BNP och hushållens agerande får därmed stor effekt på konjunkturen. När i stort allt blir mycket dyrare, inklusive lånefinansierad konsumtion, är det inte konstigt om det blir tvärstopp i efterfrågan. E-handelsbolagen har haft problem en tid och det skulle inte förvåna om det smittar av sig mer på detaljhandeln och till restaurangbranschen. Risken är att vi får se stora reor redan till Black Friday, även om vetskapen om elprisstödet lär ge visst stöd.

Bostadsbyggandet har tvärnitat och det är i stort bara det som påbörjats som byggs klart. Några av bolagen kan bygga annat, men vi lär få se fler konkurser och stigande arbetslöshet inom sektorn. Den offentliga sektorn kan täcka upp en del, men även kommuner och regioner är satta under press. Bara stigande pensionskostnader, vilka skrivs upp med inflationen, är en utmaning. Till det ska även andra kostnadsökningar läggas samt att inte heller den sektorn lånar till nollränta längre.

Exportsektorn har i många avseenden fortfarande orderböckerna fulla, men en hel del av det beror på ett uppdämt behov på grund av stopp i produktionen då det varit brist på många insatsvaror sedan pandemin. Jag hör nu emellertid allt fler signaler om att orderböckerna inte fylls på i samma takt längre. Det går heller inte att utesluta att en del av det som ligger i orderböckerna avbeställs om efterfrågan bromsar mer tvärt. För svensk del utgör exporten runt 45 procent av BNP och det är en mycket viktig motor. Svenska exportföretag gynnas av den svaga kronan, men viker den globala efterfrågan hjälper det inte hur svag kronan än är. Centralbanker på våra exportmarknader gör nu vad som står i dess makt för att dämpa inflationen och det lär det påverka även svensk export.

Mycket tyder nu på att inbromsningen kommer snabbt, oroväckande snabbt. I den bästa av världar är centralbankerna lyhörda och minskar takten i räntehöjningarna. I den miljön lär 2023 bli ett dåligt konjunkturår, men det finns hopp för börsen som är framåtblickande. I det sämre scenariot hinner inte centralbankerna se konsekvenserna av åtstramningen förrän det är för sent och då blir inte bara konjunkturåret 2023 ett dåligt år, utan även börsåret. Låt oss hoppas på svag konjunkturdata i närtid.

Text: Annika Winsth Foto: Karl Nordlund

Publicerat 02.11.2022