Hjärtat slår för miljön

– Det kan bli hur stort som helst.

Christina Lundbäck slår ut med handen och gör en gest som visar att möjligheterna är oändliga. Tiden, i form av ökat klimatmedvetande och ett glödande intresse för den så kallade cleantech-sektorn, har äntligen kommit i kapp den uppfinning hennes far gjorde för över 30 år sedan – inspirerad av hur det mänskliga hjärtat fungerar.

– Vi har den första maskinen som är en skimmer-separatorhybrid, säger hon stolt.

Begreppet skimmer-separatorhybrid kan vara svårt att förstå. Men när Christina Lundbäck berättar om den energisnåla, flytande maskin som samlar in ytföroreningar, koncentrerar och separerar dem från vatten och skickar ut en vattenfri massa – allt baserat på naturlagarna – är det omöjligt att inte fascineras.

– Tekniken bygger på hjärtats princip om höga flöden och lågt tryck. I ett hjärta går det ju ut och in syrerikt blod hela tiden, förklarar hon.

Världens bästa pump

Historien om Surfcleaner går tillbaka till 1986 då hennes pappa Stig Lundbäck publicerade avhandlingen Dynamic Adaptive Piston Pump om det mänskliga hjärtat, inspirerad av sin egen far som dog i en hjärtsjukdom. Lundbäck var klinisk fysiolog och läkare, men han var också uppfinnare och tog drygt hundra patent. Som barn var Christina Lundbäck med i verkstaden hemma på Tynningö i Stockholms skärgård, hon hjälpte till och lödde bland annat motorer.

– När pappa skrev avhandlingen insåg han att hjärtat är världens bästa kolvpump. Han blev nyfiken på hur det kunde fungera utan pinjonger och kugghjul och förstod snart att det är helt flödesstyrt. Det ledde till att han började forska på konstgjorda hjärtan och pumpar, berättar hon.

Några år efter avhandlingen frågade IVL Svenska Miljöinstitutet om Lundbäcks pumpar även gick att använda till att separera olja. Det blev startskottet för Surfcleaner.

– Pappa sålde ganska många maskiner redan på 1990-talet. Men sedan tog intresset för andra innovationer över.

Surfcleaner låg i träda till 2016 då nya förfrågningar dök upp. Christina Lundbäck, som då hunnit ta en examen på KTH i Stockholm, studera fysiologi och jobba för ett danskt medicinteknikbolag, kallades in för att hjälpa sin pappa. Kort därpå blev fadern sjuk. När han avled 2017 tog dottern över bolaget och nystartade det.

Mot Sicilien

Till en början var det mycket arbete med att reda upp i alla patent och renodla de många bolag pappa Stig startat. Hon gick med i inkubatorn Sting (Stockholm Innovation and Growth) och tog inte ut någon lön på tre år. I stället levde Christina Lundbäck på besparingar och de pengar hon tjänat när hon som student renoverat lägenheter. Via Sting hittade hon så Surfcleaners vd Mikael Andersson, som hade gedigen erfarenhet av uppstarts- och tillväxtbolag.

– Många frågar mig varför inte jag är vd. Svaret är att jag hittade någon som är duktigare på det. Man ska anställa folk som är bättre än en själv, säger hon.

Tre investeringsrundor och en pandemi senare känns detta som länge sedan. Då, när ”nya” Surfcleaner låg i startgroparna, var tillgångarna egentligen enbart gamla ritningar och vissa kundreferenser. Och samtidigt kom en order från ett raffinaderi på Sicilien i Italien som hade problem med dunstning av olja och bensin från de bassänger som avloppsvatten samlades upp i.

– Jag sa att jag inte kunde hjälpa dem just då, eftersom uppfinnaren gått bort och bolaget höll på att startas om. De sa att de uppskattade ärligheten och kunde vänta in två surfcleaners.

Därmed hade bolaget ett start-case. Den tekniska chefen Johan Ingvast, som kan det mesta om flödeslära och elektronik, kom ombord 2018 och 2019 kunde Surfcleaner skicka sina första maskiner till Sicilien.

”Brunt guld”

I dag har de ynglat av sig. Surfcleaners finns i tre varianter: En liten, bärbar (26 kilo) som kan rensa 1 kubikmeter olja per timme. En större processmaskin som är tänkt att användas av stålverk och raffinaderier och som klarar 8 kubikmeter olja i timmen. Och en nyutvecklad slammaskin som kan samla in 6 kubikmeter ytslam i timmen.

– Alla reningsverk- och pappersverk har problem med det, påpekar Christina Lundbäck.

Vad är egentligen flytslam?

– Det är mest biomassa och består till stor del av bakterier. Man vill inte ha flytslam i reningsverk, det genererar dåliga bakterier som pumpas runt och luktar illa. Men många verk saknar en egen hantering.

Lundbäck och hennes kollegor kallar slammet för ”det bruna guldet”. Det kan avvattnas och användas för jordförbättring – och studier pågår för att ta reda på om det går att tillverka biogas av massan. Ytslam kan också torkas och användas i värmeverk.

Ytslamsmaskinen arbetar efter samma princip som sina syskonapparater, där slammet – eller oljan – tack vare en propeller i botten flödar in i toppen av maskinen, för att separeras inne i kammaren. Därefter kan separerat slam eller olja med väldigt lite vatteninnehåll tömmas, vilket gör att materialet kan återanvändas.

Vid sidan av reningsverk och raffinaderier kan städmaskinen hjälpa till i bland annat hamnar, processindustrier och på återvinningsstationer. På sikt är Christina Lundbäck nyfiken på om surfcleaners även kan användas för att ta upp plast och skräp (vissa mikroplaster samlas redan in av de befintliga apparaterna) samt flytalger i sjöar och vikar.

– Först ska slammaskinen ut på marknaden. Sedan, om ett par år kan vi gå vidare med plast och annat, säger hon.

Siktar mot USA

Pandemiåren gick av förklarliga skäl på sparlåga – ”man måste se våra produkter för att förstå dem” – och under 2020–2021 såldes 20 maskiner. Men i år ligger prognosen på närmare 80 surfcleaners och en omsättning på cirka 20 miljoner kronor. Samtidigt ska Surfcleaner rekrytera och gå från 14 till 20 anställda. I nuläget säljer man direkt i Norden, gör tester med uthyrning och har 18 distributörer på olika platser i världen.

– Vi får massor av förfrågningar, exempelvis från Saudiarabien, och vi har sålt surfcleaners till stålverk i Argentina, berättar Lundbäck.

– Alla gillar vår passion och det vi håller på med, att det finns hopp i en värld av klimatångest. 

Europa är fortfarande huvudmarknad men inom ett par år hoppas Christina Lundbäck lansera Surfcleaner i USA, som hon beskriver som ett stort land med enorma möjligheter.

Att bolaget jobbar med oljebranschen, som är mycket ifrågasatt i klimatsammanhang, är något hon emellanåt får frågor om. Hennes svar är att oljeindustrin dessvärre inte kommer att försvinna inom en snar framtid.

– Det används ju fortfarande olja och plast i dag, så varför inte försöka göra bruket mindre svinigt? Ingen vore gladare än jag om olja inte behövdes, men tills dess är det bra att industrin försöker ändra sig och hantera resursen bättre.

Vad driver dig i arbetet?

– Miljön. Jag har haft miljöångest sedan jag var liten och nu kan jag göra något åt det. Men jag vill också bygga ett riktigt coolt bolag som tjänar pengar och skapar arbetstillfällen. Och jag inspireras av hur det mänskliga hjärtat fungerar.

Christina Lundbäck beskriver sig som en ”doer” som är lik sin pappa såtillvida att hon liksom han tror på en idé och kör – även om det kräver att man hoppas av något annat, tryggare.

– Jag är van att jobba jättemycket, inte bara med företaget utan även med hus och skog. Jag och min sambo har ett lantställe i Norrtälje där vi har lite skog. Jag älskar att göra ett dagsverke där, det är mitt sätt att landa.

Text: Stina Bjersson            Foto: Mikael Sjöberg

Publicerat 28.04.2022