Himmelsk utmärkelse

Nyligen meddelade Vatikanen att den katalanske arkitekten Antoni Gaudí ska föräras titeln ”venerabilis” (vördnadsvärd). Det är en signal på att han närmar sig den högsta ära som en avliden katolik kan få: att bli helgon.

Gaudí föddes i en liten stad i Katalonien i mitten av 1800-talet. Han var sjuklig och tillbakadragen, vilket kom väl till pass när han gjorde sin värnplikt. I stället för att slåss i det pågående inbördeskriget, fick han en administrativ tjänst. På dagarna kunde han ägna större delen av sin tid åt att slutföra sina arkitektstudier.

När han väl började arbeta gick det fort. Hans talang var uppenbar, och han hade en alldeles egen stil. I stället för att ansluta sig till de rådande stilidealen fick hans hus och byggnader böljande, levande former. Bara 31 år gammal fick han det hisnande uppdraget att rita Basílica i Temple Expiatori de la Sagrada Família – den nya kyrkan i Barcelona. Projektet kom att prägla hela hans liv och är den byggnad han är mest känd för.

Privat levde Gaudí ett asketiskt liv. Han var djupt troende katolik, fastade ofta och åt enbart vegetariskt. Han gick i kyrkan varje dag och lät sina kläder bli slitna. Han gifte sig aldrig, efter att ha blivit nobbad av den enda kvinna han varit intresserad av.

Den 10 juni 1926, när han var 73 år, tog han sin vanliga promenad från sin bostad till kyrkan för att be och ge bikt. Men glömde att se sig när han gick över en gata i centrala Barcelona och blev överkörd av en spårvagn. Eftersom hans kläder var så slitna och smutsiga, ignorerades han av de förbipasserande som antog att han var en uteliggare som ramlat på fyllan. När han så småningom kom till sjukhus, fick han bara basal vård. Tre dagar senare dog han av sina skador.

Och nu kommer hans liv och död kanske att bli eviga. Bland de sista saker påve Franciskus gjorde innan han avled var att upphöja Gaudí till ”venerabilis”. Men än är han inte helgon. Vägen dit är lång och kantas av uråldriga regler och ritualer. Här ger vi en liten skola i helgonkunskap.

Vad är ett helgon?

Ett helgon är en person som är föremål för vördnad, särskilt efter sin död. Ordet används främst inom kristendomen men företeelsen är känd inom de flesta religioner.

Helgon finns inom katolicismen och den ortodoxa kyrkan, men inte inom protestantismen.

Vägen till helgonstatus – kanonisering

Inom den katolska kyrkan är processen för att utse ett helgon strikt reglerad. Kongregationen för helgonförklaringsprocesser, Congregatio de Causis Sanctorum, är det organ som sköter allt som handlar om helgon. Ytterst är det påven som godkänner alla helgon.

Inom den ortodoxa kyrkan är processen något mindre strikt, och där kan helgon även utses mer lokalt.

Första steget: att få tituleras Servus Dei eller Serva Dei

1. Om någon anses ha levt ett utomordentligt gudfruktigt liv eller har dött som martyr (eller både och) kan en undersökning inledas.

2. Den lokale biskopen underrättas och tillfrågas om han anser det vara lämpligt. Om så är fallet, sätter han ihop material om personen i fråga och skickar det till Congregatio de Causis Sanctorum.

3. Om Congregatio de Causis Sanctorum instämmer i bedömningen, kan personen börja kallas Guds tjänare (”Servus Dei” för män, ”Serva Dei” för kvinnor).

4. Congregatio de Causis Sanctorum granskar därefter Vatikanens arkiv för att se om det finns något som talar mot kandidaten. Om inget hittas, utfärdas ett ”nihil obstat”, vilket betyder ”inget hinder”.

5. Efter detta kan en postulator och en promotor fidei (”trons befrämjare”) utses. De företräder kandidaten och den kristna tron. Emot sig har de en advocatus diaboli (”djävulens advokat”), som ska hitta skäl till att avbryta processen.

6. Om helgonkandidaten klarar angreppen från djävulens advokat, skrivs en så kallad posito (”ståndpunkt”). Denna ståndpunkt lämnas in till prefekten för Congregatio de Causis Sanctorum. Om han godkänner det utfärdar påven ett dekret där kandidatens mål introduceras i Vatikanen.

Andra steget: Tituleras Venerabilis

Kandidatens liv granskas noga, med vittnesförhör och allehanda kontroller. Dokumenten nagelfars av påven personligen. Om kandidaten anses ha utövat de kristna dygderna på ett synnerligen förtjänstfullt sätt eller har lidit martyrdöden, tilldelas personen titeln venerabilis (”vördnadsvärd”).

Tredje steget: Beatifikation (saligförklaring)

Kvarlevorna tas upp ur graven för identifiering. Processen går vidare med granskning av de eventuella mirakler som personen ska ha utfört. Om han eller hon godkänns, blir hen föremål för beatifikation, det vill säga saligförklaring och ges titeln beatus eller beata (”salig”).

Fjärde steget: Kanonisering (helgonförklaring)

För att bli ett helgon fordras ytterligare ett mirakel, vilket gäller såväl martyrer som icke-martyrer. Vid en högtidlig ceremoni, som förrättas av påven, får den tidigare saligförklarade personen titeln sanctus eller sancta. Påven ger en redogörelse för helgonets liv och död samt en motivering för helgonförklaringen.

Svenskar som helgonförklarats

Elin av Skövde (av påve Alexander III omkring 1164, uppgiften osäker)

Heliga Birgitta (av påven Bonifatius IX 7 oktober 1391)

Elisabeth Hesselblad (av påven Franciskus I 5 juni 2016).

Published 27.05.2025