Guldkantat misstag
Efter att ha sett döden i vitögat bestämde sig Saeid Esmaeilzadeh för att göra något av sitt liv. I dag driver han ett bolagsimperium värt miljarder, men allt började med ett experiment som gick fel.
Nybrokajen, Stockholm. Saeid Esmaeilzadeh går runt i strumplästen i kontorsvåningen på fashionabla Strandvägen, på jakt efter tevatten. Sedan knappt ett år har han och systern Mouna Esmaeilzadeh, även känd som Doktor Mouna, huserat här med sin bolagsgrupp Esmaeilzadeh Holding AB, eller EHAB. Att syskonen skulle starta gemensamt företag för två år sedan var en självklarhet.
– Jag har byggt upp bolag i närmare 20 års tid och börjar närma mig tillgångar på tio miljarder, vad ska jag göra med dem om jag inte delar dem med mina närmaste?
Han sjunker ner i soffan i ett av kontorsrummen och plockar fram kardemummabullar ur en påse han köpt med sig på lunchen.
– Folk säger att man inte ska jobba med vänner och familj, men de bästa och roligaste affärerna jag gjort har varit med just vänner och familj. Sedan står min syster och jag varandra väldigt nära, förmodligen för att vi gått igenom en hel del ihop.
Han blir tyst för en stund, lägger ifrån sig den halvätna bullen.
– På senare tid har jag börjat tänka tillbaka igen på barnet. Han som var tre, som var jag. Det är nog det första minnet jag har, det var så pass starkt att bilderna fastnade, säger han och beskriver hur han befann sig utanför familjens hem i Teheran i slutet av 70-talet.
– Jag stod där med min trehjuling när grannens femtonårige son kom springande. Efter honom kom flera poliser, eller militär, jag vet inte. Plötsligt fällde de honom, precis framför mig, och slog med gevärskolven i huvudet på honom. Tills han dog.
Saeid böjer sig fram, sätter armbågarna i bordet och lägger handen under hakan.
– Sådana minnen är som sår, även om de läker blir det ärrvävnad. Har man kommit väldigt nära döden uppskattar man livet mycket mer. Det är därför jag alltid känt att jag måste göra något av det.
Docent i materialkemi
Färska snittblommor pryder rummet. På ena soffkanten ligger Saeids knallröda blänkande dunjacka, på den andra ett par stora Bang & Olufsen-hörlurar. Via sin portfölj har EHAB över 100 bolag som tillsammans omsätter runt 5,7 miljarder kronor, hela portföljen värderas till runt 9 miljarder. Kontrasten mot den verklighet han växte upp i är explicit. Föräldrarna var regimkritiker i Iran, vilket tvingade familjen att leva gömda flera år innan de riskerade sina liv för att fly till Sverige, efter den islamska regeringens maktövertagande 1979. Saied var åtta när de till slut hamnade i Husby.
– Några få gånger i livet har jag upplevt känslan av ”free at last”. När vi kom till Sverige var en av dem. När jag senare hamnade på universitetet och insåg att det inte fanns någon begränsning i vad jag kunde lära mig var en annan.
28 år gammal blev Saeid Esmaeilzadeh Sveriges yngsta docent i materialkemi. Ovetande om att han snart skulle göra ett misstag som skulle förändra allt. Under ett experiment i hopp om att ta fram ett kväverikt kristallint material gick ugnen sönder och resultatet blev något helt annat. Men, efter veckor av besvikelse, upptäckte han att han råkat skapa världens hårdaste glas.
– Folk är ofta alldeles för fokuserade på vart de ska att de missar det som händer på vägen. Ibland handlar allt om att se möjligheter omkring sig.
Utan något kapital startade han materialföretaget Diamorph med vännen Ashkan Pouya 2003 (som för fyra år sedan såldes för 1,5 miljard kronor). Året därpå bildade de bolagsgruppen Serendipity Group och under knappt 15 år växte det till ett miljardbolag bestående av ett tiotal bolag – med allt ifrån premiumfoder till medicinteknik. För pengarna i Diamorph-försäljningen 2018 grundade Saeid det egna privata, holdingbolaget Dr. Saeid. Två år senare såg EHAB, vars affärsidé är att etablera och bygga entreprenörsplattformar, dagens ljus. Men Saeid verkar bara ha börjat.
– Jag älskar att bygga bolag, är nyfiken och drivs av att visa att det går.
Pengar då?
– Pengar är viktigt för att det ger frihet att göra det jag vill. Jag har aldrig jobbat åt någon annan i hela mitt liv. Jag skulle inte klara av det, jag kan inte ta order från någon annan, ler han.
Idéer som överlever
Bordet framför honom påminner om Ingmar Bergmans gamla nattduksbord, som var nedkluddat av tankar som dök upp under den världskände regissörens vargtimmar. Saeid vaknar också om nätterna av sådant han inte kan släppa. Men det är här, på ett soffbord av glas som mindmaps, siffror och kalkyler i tusch tar form.
– Jag är en empirist och experimenterar mycket. Det har jag nog fått från kemisttiden. Det kan smälla, men inte så att man blir av med armar och ben. Jag trycktestar varje bolagsidé väldigt hårt i liten skala. Hittar vi inte affären då, så dödar vi den. Jag vill inte riskera att grunda bolag bara på min egen tro.
Finns det någon röd tråd i de bolag ni har?
– Jag satsar bara på affärsidéer som har stark motståndskraft. Därför var det inget av våra bolag som tappade särskilt mycket intäkter under pandemin. Såsom vattenflöde till din fastighet, eller tradingplattformen Avanzas ordermanagementsystem, som vår europeiska bolagsgrupp Lyvia Group står bakom. Det systemet är helt affärskritiskt en bank, det måste bara funka.
Ser du någon trend i vilka bolag som kommer växa framöver?
– Jag tror på djupa nischer och B2B-it-tjänster. När allt digitaliseras alltmer behöver fler hjälp i de processerna, vilket är en trend vi försöker haka in på. Vi har i princip inga bolag med konsumentprodukter.
EHAB beskrivs som ett ”powerhouse för entreprenörer” och för att hitta rätt personer har Saeid en tydlig strategi när han rekryterar, vilket han gör till toppositionerna i sina bolag. Varje sökande får bland annat göra ett IQ-test.
– Det ger en ganska stark indikation för hur stark kognitiv förmåga du har.
Hur tas det emot av de sökande?
– Det bryr jag mig inte om. Det är bara att gilla läget. Gillar man inte det ska man inte söka jobbet, alla passar inte här.
Även samvetsgrannhet är avgörande.
– Man måste leverera i tid, ha en stark inre integritet och inte vara en vindflöjel och ja-sägare. Det, tillsammans med högt IQ, är by far de viktigaste komponenterna för att lyckas.
Men kanske är det kravet på att vd:n för varje bolag måste investera allt hen har som sticker ut mest.
– Som vd här är du hårt bunden. Förutom att du måste investera allt ditt privata kapital, kräver jag att du inte investerar i några andra bolag. Det innebär att om det går bra för mig, så går det ännu bättre för dig. Sover jag dåligt, så ligger du sömnlös. Jag har sett så många vd:ar bara lämna nyckeln och gå så fort det går dåligt. Har de själva investerat i bolaget drivs de på ett annat sätt.
Du verkar vara rak som ledare?
– Ja, jag daltar inte. Jag kastar ut folk i vattnet så att de får simma. Ibland klarar de av det, ibland sjunker de ner och då lyfter jag upp dem, men då är de antagligen på fel ställe.
Han påminns åter om barndomen, och vad trauman kan göra med en människa.
– I mitt fall tror jag att det gjort mig bättre på att bedöma skillnaden mellan reell risk och upplevd risk. Står du på tian i ett hopptorn är känslan att du kommer dö om du hoppar ner i vattnet, men den känslan är inte reell.
Det befästes än mer under hans tid som forskare: att aldrig gå på magkänslan.
– Jag hör de som säger att magkänslan är så viktig i affärer, men då skulle man aldrig hoppa från tio meter, säger han och berättar att han har ett team av forskare och professorer inom entreprenörskap som hjälper honom att säkerställa vad som är sant och inte när det gäller företagsbyggande.
– Det sägs så mycket dumheter av folk i finansvärlden. Därför har jag en no-bullshit-policy. Hör jag något från en senior person i branschen, som hur företagsklimatet ser ut i vissa länder, går jag till mitt team och ber dem kolla upp vad forskningen verkligen säger. Då får jag det svart på vitt.
Den bleka vintersolen lyser in genom sekelskiftesfönstren. På våningen över bor en av Sveriges främsta entreprenörer och finansmän, över 90 år gammal. Han är en förebild för Saeid, inte minst för sin långvariga företagsamhet.
– Jag kommer förmodligen också bygga bolag så länge jag lever.
Och lever, det är han övertygad om att han kommer göra – för evigt.
– Jag tror att vårt medvetande kommer bli fullt ut integrerat med datorer i framtiden. Man pratar om att det kommer kunna ske omkring år 2045, vilket innebär att jag kanske är på gränsen för att hinna uppleva det. Men jag hoppas!
Då ser du framför dig att hamna i någon annans kropp?
– Ja, och det ser jag fram emot! Mycket.
Text: Elin Liljero Eriksson Foto: Karl Nordlund
Publicerat 02.12.2022