Gröna linjen

Boel Rydenå-Swartling öppnar försiktigt dörren och lägger ett finger mot läpparna. Det är en förmiddag på Sting – Sveriges största inkubator och innovationshub och accelerator som stöttar startups – och jag har klivit rakt in i vad som verkar vara en föreläsning.

– De repar inför Sting Demo Day, vår kapitalmarknadsdag. Då tar dessa startup-grundare examen och ska pitcha för 150 investerare, viskar Boel medan hon visar mig in i ett mötesrum.

Sedan Boel övertygade Sting om att dra igång kapitalmarknadsdagen Sweden Sustaintech Venture Day 2018, för att slussa mer pengar till onoterade svenska gröna innovationer, har hon rört sig hemvant i lokalerna på Östermalm i Stockholm. I flera år satt hon i investeringskommittén och projektledde kapitalmarknadsdagen, i dag coachar hon bolagen.

– Jag älskar entreprenörskap och om man kan kombinera det med att göra bra saker blir det sprängstoff för mig, säger hon och berättar att 30–40 procent av bolagen knutna till Sting verkar inom så kallad cleantech (bolag som har en stor miljönytta).

Men Boel tillbringar bara en femtedel av sin tid här. Hon är också entreprenör, rådgivare och bolagsscout på hållbarhetsfokuserade private equitybolaget Summa equity, investerare inom cleantech och sitter i fyra styrelser.

– Men jag ska kliva ur styrelsen i mitt eget bolag, Charge Amps, nu. Efter 14 år behövs lite nytt blod.

Charge Amps är ett svenskt bolag som utvecklar elbilsprodukter för en global marknad med en omsättning på närmare 200 miljoner kronor. Men för Boel markerar det också början på ett skifte i livet – ett svar på hennes sökande efter mening efter en framgångsrik karriär i näringslivet.

När livet sattes på paus

Så hur blev Boel Rydenå-Swartling en nyckelspelare i omställningen mot en mer hållbar planet? Spåren leder till en Bullerbyvärld i 1970-talets Kisa, där Boel delvis växte upp som ensambarn på en lantgård, omgiven av släkt och vänner.

– Vi levde efter årstiderna: fiskade kräftor på sensommaren, jagade på hösten och ystade ost till jul. Det fanns ett naturligt hållbarhetstänk, att ta vara på råvaror och följa säsongerna. Många drev egna företag och det fanns ingen tydlig gräns mellan arbete och fritid.

Snart lockade världen. Efter gymnasiet studerade hon språk i USA, Tyskland och Frankrike och läste internationell ekonomi med inriktning på franska och sedan tyska vid Handelshögskolan i Göteborg.

– Jag var dragen till det kreativa och hade tankar på att bli art director eller arkitekt, men landade till slut i att plugga ekonomi, kanske för att jag hade läst det på gymnasiet. Strax innan examen fick jag jobb på Procter & Gamble.

På den multinationella dagligvarukoncernen blev hon Brand manager, sedan marketing manager på Microsoft för att därefter bli headhuntad till mediakoncernen Viacom television, där hon blev nordisk vd. Men när hon fick barn 2001 omkullkastades allt.

– Jag drabbades av en genetisk sjukdom som gör att kroppen har svårt att bryta ner östrogen. När mitt andra barn föddes några år senare var min lever allvarligt skadad och mitt immunförsvar kollapsade. De följande tre åren var de tuffaste i mitt liv.  

Livet sattes på paus i flera år. Boels sambo hade fått jobb i London, och under tiden de väntade på att hon skulle tillfriskna utbildade hon sig till trädgårdsdesigner i staden.

– Jag var väldigt trött på näringslivet och ville göra något annat, mer kreativt och meningsfullt. Jag minns hur jag gick i London med mina små barn. De hade näsan i avgashöjd när dieselbil efter dieselbil åkte förbi och spottade ut partiklar. Kanske var det då mitt miljöengagemang väcktes. Men jag ville inte bara prata om problemet – jag ville vara en del av lösningen.

Men det var lättare sagt än gjort för Boel, som inte långt därefter separerade och blev delvis ensamstående med två små barn i Stockholm. Tillsammans med ekonomen och Lyxfällan-profilen Patrick Grimlund startade hon en konsultverksamhet som skulle stötta små och medelstora företag. Och det var under ett av dessa uppdrag som fröet till en ny livsriktning såddes.

– Jag märkte att vd:n på företaget jag konsultade för inte var särskilt engagerad, så jag frågade honom om han höll på med något vid sidan av. Han berättade att han hade utvecklat en egen laddkabel till sin Nissan Leaf, eftersom den ursprungliga gått sönder. När han visade upp kabeln i ett internetforum började folk be honom att göra likadana till dem. Så nu satt han och skickade laddkablar hela nätterna.

Boel fastnade direkt för idén och tänkte på det kapital hon sparat ihop genom åren.

– Så jag frågade om jag fick köpa en del av bolaget och driva upp det.

I dag, 14 år senare, är det ett mångmiljonbolag.

– När jag såg hur Charge Amps växte, väcktes tanken att jag skulle kunna investera i fler miljöteknikbolag och på sätt vara en del av lösningen på den gröna omställningen.

Applåder hörs utanför dörren, något av startup-bolagen är klar med sin presentation. Boel berättar att det var ungefär samtidigt som hon började investera i fler cleantech-bolag som hon insåg bristen på investerare och kapital i onoterade bolag inom den gröna sektorn.

– Jag kände att jag behövde göra något åt det. Sannolikheten att en startup går omkull är 80–90 procent så om de bolag jag investerar i går i putten, vad har jag bidragit med då? Det var då jag kom till Sting och tjatade, även på Energimyndigheten, om att dra igång en kapitalmarknadsdag.

– Titta här! säger hon och fäller upp sin laptop och visar en färsk undersökning.

– Förra året investerades det 2,4 miljarder euro i nordisk cleantech. Sverige är klart störst i Norden nu sett till både investeringskapital och antal investerare, men Norge växer snabbast. Och mer behövs göras.

Vilka områden lockar mest kapital just nu?

– Omställningen i Sverige har skiftat från att ha varit många små innovationsbolag som byggts upp av riskkapital till att nu ledas av stora industriföretag. Dessa bygger stora anläggningar, som en plaståtervinning i Östergötland eller vätgasproduktion i Norrland, dit en stor del av kapitalet går. Men alla dessa lösningar börjar med innovation, och innovationsbolagen är paketerade som startups, säger hon och tillägger:

– Jag lobbar mycket för att öka mängden kapital som investeras i framför allt industriell innovation och deeptech. Den industriella omställningen kostar fruktansvärt mycket pengar, men det är den enda vägen framåt.

Hur ofta investerar du själv?

– Det sker i omgångar. Jag ska faktiskt investera i dag – i Ekolution, där jag sitter i styrelsen. De gör isoleringsmaterial av hampa som odlas framgångsrikt i Skåne och säljs internationellt.

Vilka faktorer avgör om du ser potential i ett bolag?
– Jag utgår först från affärsidén: Hur stor är den adresserbara marknaden, vilken potential finns, och hur särskiljer man sig från konkurrenterna? Men också från teamet: Har de drivkraften? Klarar de av att exekvera? Kan de samarbeta och resa kapital? Vad har de för track record hittills? Proof of concept i form av försäljning är extremt viktigt för att se om bolaget är på rätt väg.

I dag rör hon sig mellan tidiga innovationsbolag, växande scaleups och stora industriella omställningar.

– Det är otroligt tillfredsställande att bidra på flera nivåer, koppla ihop människor, ge råd och hjälpa bolag framåt. Eftersom jag har insyn i hela ekosystemet blir jag ofta tillfrågad att ge input, nu senast i Bryssel kring EU:s kommande strategi för startups och scaleups. Det känns betydelsefullt.

Vid sidan av jobbet finns maken sedan 15 år, fem utflugna barn och bonusbarn, hus, en trädgård hon gärna arbetar i och ett stort padelintresse. Hur håller hon sig själv hållbar?
– Jag vet inte, det är inget jag tänker på. Kanske bottnar det i min uppväxt, där gränsen mellan jobb och fritid suddades ut, säger hon.

– Det viktigaste för mig är att känna att jag gör skillnad för framtiden. Så länge jag gör det, kommer jag fortsätta med det jag gör.

När vi öppnar dörren är genrepet slut, tystnaden har bytts ut mot ett sorl. En känsla av framtiden ligger i luften.

Text: Elin Liljero Ericsson Foto: Karl Nordlund

Publicerad 24.07.2025