Fastighets­magnat mot strömmen

Egentligen skulle den här texten handla om Olof Andersson, grönsakshandlaren som blev fastighetsmagnat. Men ganska snart blir det tydligt att huvudpersonen är en annan: nämligen staden som breder ut sig utanför de stora fönstren. Som en gång var Sveriges problembarn, med nedlagda rederier, arbetslöshet, krympande befolkning. Men där man sedan reste en bro som i sin tur reste Malmö. Nu är den allt annat än ett olycksbarn – tvärtom andas staden hopp.

– När jag var liten var allt som låg i östra Malmö eftersatt. Skolorna var sämre, det var mer slitet. Här låg fängelset – till och med galgbacken ännu längre bak i tiden. Men nu händer det saker. Det rustas upp. Värnhem, där vi är nu, är bara ett exempel.

Medan han pratar pekar han på en stor karta över Malmö som sitter på väggen. Prickar i olika färger är utspridda över hela staden. Blå prick betyder bostad, grön är samhällsfastighet och rosa är handelsfastighet. Röda prickar betyder pågående projekt.

– Här längs havet, i väster, har alltid de finare områdena funnits. Så kommer det nog att förbli, för Malmö växer, säger han och gestikulerar längs Malmös västra delar.

Passion för affärer

Men låt oss börja från början. Olof Andersson växte upp i centrala Malmö och hans pappa var grönsakshandlare. När den unge Olof behövde ett extrajobb efter skolan, ordnade pappan så han kunde knäcka extra på Möllevångstorget. Där sålde han gurkor, potatis, tomater, morötter, rödbetor, palsternackor, lök, kålrötter, vitkål och allt annat som skånebönderna kunde leverera. Och där föddes också ett intresse – eller kanske snarare en brinnande passion – som skulle prägla hela hans liv: att göra affärer. Köpa billigt, sälja lite dyrare. Ta kalkylerade risker, se verksamheten växa.

För fjortonåringen som extraknäckte insåg snart att det där med skolan inte var så intressant. Olof Andersson startade eget företag, ”av ungdomligt oförstånd och brist på alternativ”, som han själv uttrycker det. Han gick aldrig i gymnasiet, utan ägnade sin tid åt grönsaksaffärerna.

– Vi köpte frukt och grönsaker av odlare runt om i Malmö. Den verksamheten utvecklade vi mer och mer. Det slutade med att vi skötte försäljningen för rätt många producenter i hela Skåne. Företaget hette Sydgrönt, och jag sålde det 2002.

Sydgrönt dominerade vid den tiden grossisthandeln inom grönsaker i Sverige. Det är en underdrift att säga att det var en bra affär – helt plötsligt hade Olof Andersson ordentligt med kapital att investera. Och som vanligt när ett kapitel tar slut, börjar nästa.

– Precis när jag lämnat Sydgrönt så var det en gammal kollega från frukt- och grönsaksbranschen som ringde mig och sa att ”vi ska starta ett fastighetsbolag, vill du vara med?”. Och så blev det.

Hade du haft siktet inställt på fastighetsbranschen ett tag då?

– Jag hade jobbat väldigt mycket helger och kväller inom grönsaksbranschen. Så jag tänkte att fastigheter borde vara bra – då jobbar man bara den sista varje månad när man ska inkassera hyrorna. Men där hade jag ju fel.

Det hade han onekligen, men så är han inte heller typen som ligger på latsidan. Hans arbetsmoral, pålitlighet och plikttrogenhet är omtalat. Varje kväll går han och lägger sig klockan tio, för att stiga upp halv fem på morgonen. Exakt hur många timmars arbete det blir per vecka varierar. Men det är knappast några vanliga fyrtiotimmarsveckor.

Fyra år senare gjorde han så affären som skulle lyfta verksamheten ytterligare. Då köpte han fastighetsbolaget Trianon.

– På den tiden var det ett litet fastighetsbolag med ett fastighetsvärde på ungefär 200 miljoner. Fastigheterna var utspridda över hela Skåne: Perstorp, Bjärnum, Osby, Trelleborg, Åstorp och några kåkar i Malmö. Det var fyrtio fastigheter, jag tror vi har kvar tre i dag. Vi tog beslutet att koncentrera oss till Malmö och avyttrade allt utanför Malmö.

Till börsen 2017

Sedan började han göra det som han gjort sedan han stod på Möllevångstorget och sålde gurkor: affärer. Målmedvetet och eftertänksamt lät han Trianon växa. Och växa. De 200 miljonerna i fastighetsvärde är idag 13 miljarder och målsättningen är att den siffran ska vara 20 miljarder senast år 2030. Trianon börsnoterades 2017, först på First North, sedan på Midcap. Börsvärdet beräknas idag till 4,4 miljarder kronor.

Hemligheten? Det finns ingen, menar han. Hårt jobb, hårda förhandlingar, högt satta mål. Varje år görs det några nyförvärv (”Vi brukar fira med en kopp kaffe och kanske ett glas bubbel”). Fokus ligger på bostäder som oftast inte ligger i Malmös västra delar – där som sagt de finare områdena finns. I stället har Trianon koncentrerat sig på att köpa miljonprogramshus. Bakom den kalkylen finns både affärsnytta och det som Olof Andersson vill kalla ”samhällsnytta” – det vill säga ett kraftigt bultande malmöhjärta. Han älskar den här staden.

– Vi köpte miljonprogram redan 2011. Då jobbade vi mycket med att hitta modeller för hur vi skulle rusta upp dem och hur vi skulle jobba med de boende.

Den modellen har sedan dess förfinats. Många boende arbetar nu åt Trianon, vilket är ett sätt att skapa delaktighet och långsiktighet. I ett flertal av husen har energiåtgången minskats med upp till femtio procent. Men den kanske mest iögonenfallande åtgärden har varit att radikalt sänka inkomstkraven för att få teckna hyreskontrakt. Vissa hyresvärdar ställer krav på att du ska ha en inkomst på minst tre gånger årshyran. Hos Trianon kan du hyra en lägenhet om du tjänar lika mycket som årshyran. Dessutom godkänner man timanställningar och andra anställningsformer som inte är fasta jobb.  

Men skulle kunna tro att konsekvenserna skulle bli fler vräkningar, personliga konkurser och sämre lönsamhet för Trianon. Men så har inte blivit fallet.

– Både bolaget och jag är av uppfattningen att alla ska ha någonstans att bo. Många företag använder ordet social hållbarhet men lägger inget innehåll i det. För mig är social hållbarhet att man har en bra bostad. Att du har ett jobb att gå till. Att vi har fungerande skolor och fritidssysselsättningar för barn. Och så vidare. Det vi kan påverka är att alla grupper ska kunna hyra en lägenhet av oss. Men att vi också levererar en bra bostad och jobbar med tryggheten i områdena.

Han fortsätter:

– Vi jobbar också med barn och ungdomar. Vi har en stiftelse som heter Momentum tillsammans med det kommunala bostadsbolaget MKB här i Malmö. Det är inriktat på fritidsaktiviteter för barn och unga i vissa områden i Malmö. Jag tror det var 25 000 aktivitetstillfällen förra året. Allt från sport till läxläsning och kultur.

Så var vi tillbaka vid den egentliga huvudpersonen i det spatiösa konferensrummet i Trianons huvudkontor i Värnhem: Malmö.

– Malmös förändring från industristad till kunskapsstad har varit en fantastisk utveckling. Och den kommer fortsätta, det är jag övertygad om. Malmö har vuxit trettioåtta år i rad. Vi är 365 500 invånare i dag och har vuxit de senaste åren med 5 000 om året. Vi har en internationell flygplats 15 minuter från City. Vi är snart den enda staden i Sverige som har närheten till en internationell flygplats. Arlanda är ju snart inte internationell.

Går du på MFF:s matcher?

– Mycket sällan. Jag har inte tid.

Text: Kalle Dixelius Foto: Peter Westrup

Publicerat 27.12.2024