En stängd värld?

När 80-talet övergick i 90-tal föll Berlinmuren, kalla kriget var över och världen öppnades upp på ett sätt vi inte skådat tidigare. Tio år senare 2001 gick Kina med i WTO och globaliseringen tog fart på riktigt. Inte minst små flexibla länder som de nordiska kunde dra stor nytta Kinas framfart. 

Globaliseringen ledde till jobb och ökad levnadsstandard för miljontals människor världen över. Västvärlden och de nordiska länderna vaggades in i en känsla av att utvecklingen bara kunde gå åt rätt håll. Idag vet vi att så blev det inte.

”Invånare i västerländska länder oroas av att dess möjligheter att finna jobb och försörja sig är hotade. En konsekvens blir att väljarna röstar med fötterna.”

Globalisering är ett framgångsrecept i bemärkelsen att om länder drar nytta av varandras komparativa fördelar ger det meravkastning. De protester vi hör idag handlar om fördelningen av den större kakan. Inte minst handelskonflikten mellan USA och Kina är ett resultat av att länder upplever att de missgynnas på grund av andras framfart. Men klyftorna ökar även inom länder och inte minst i USA. Invånare i västerländska länder oroas av att dess möjligheter att finna jobb och försörja sig är hotade. En konsekvens blir att väljarna röstar med fötterna. Vi ser det runt om i världen och det har öppnat för Trump, Brexit och höger- och vänsterfalanger. 

Annika Winsth

Viktigaste frågan just nu: Hållbarhet.

Dold talang: Måla finsnickerier – bor i ett 1920-tals hus.

Intressen: Förutom familj och hund, trädgård och att vara i naturen.

Det finns risker med globaliseringen om den inte hanteras klokt. Trumps agerande med tullar och hot om en mur är inga lösningar, men om beslutsfattare inte tar människors oro på allvar är risken stor att det blir värre innan det blir bättre. Än mer riskfyllt blir det när det inte längre är fakta som styr debatten utan populism och snabba kommentarer på twitter som sätter agendan. I den miljön drar såväl partier som väljare slutsatsen att det var bättre förr. Samtidigt skapar klimathotet och det teknikskifte vi är inne i ökad osäkerhet för många. Det ökar risken för nationalism, inte minst nu när konjunkturen viker. Idag är det i första hand väst som stänger dörrar. 

För att klara ovan nämnda utmaningar är det centralt att lyckas vägleda och hjälpa människor att hitta ny försörjning och framtidstro. Utbildning blir avgörande. Utbildning på alla nivåer och inte minst i ett livslångt lärande. Här har de nordiska länderna goda förutsättningar med gratis utbildning och socialförsäkringssystem.

Men alla problem kan inte lösas med utbildning och framför allt tar det tid innan det ger resultat. Tills dess handlar det om att få människor att ha tilltro till de strukturer vi har. Välfärden lär då vara av stor vikt i de nordiska länderna. Människor vill känna igen sig i systemen och att de är tillförlitliga, inte minst som kostnaderna för dessa är höga. 

De ekonomiska klyftorna har inte ökat alarmerande i Norden över tid, men om människor upplever att det är så räcker det för att skapa proteströster. Risken ökar för svaga regeringar där långsiktighet får stå tillbaka. Det är ett högt pris. Väljarna behöver å andra sidan inse att demokrati inte bara är en rättighet att rösta, utan också kräver ansvarstagande i form av konsekvensanalys. Demokratin ska värnas. Den är skör och utmanas på många håll idag, det är mycket oroväckande och allvarligt.

Publicerat 25.11.2019