De tog köksvägen

Kvänum, Öttum, Vedum, Hällum, Edum, Naum och Kedum. Ortsnamnen på västgötaslätten låter lika urgamla som de är. Här har människor levt, odlat, byggt, bråkat, älskat och arbetat i tusentals år. I varenda dunge finns en hällristning, ett gravfält eller en stensättning.

Det blåser en ihållande, skoningslös vintervind på slätten. Det viner om knutarna och dröjer innan snön smälter under skorna. Hallmattan blir blöt.

– Vilka vi var som barn? Ja, alltså vi var en helt vanlig familj egentligen. Pappa slutade skolan efter sjuan, började jobba med allt möjligt, blev anställd på Vedum snickeriprodukter AB och blev så småningom delägare. Mamma hade damfrisering i källaren i Falköping.

Vi träffar Magnus och Niklas Efraimsson i en renoverad väderkvarn i Vedum och under dagen besöker vi även Kvänums Riksutställning. Magnus, den äldre av de två, har fräcka glasögon och är huvudet högre än Niklas. Runt omkring oss finns olika varianter av kök, med blanka luckor, toppfräscha vitvaror och skinande beslag.

80 timmar i veckan

Köksinredningar finns i blodet på dem. Niklas började jobba på Vedum efter studenten (”Jag sprang ut på fredagen och började på Vedum på måndagen”). Magnus tog en liten omväg via ekonomistudier i Karlstad och några år som konsult i Stockholm.

– Det var arbetsveckor på sextio till åttio timmar och rätt stressigt. Jag vantrivdes inte, men kände väl att det kanske inte var min grej egentligen. Sedan blev en av delägarna allvarligt sjuk och farsan frågade om jag inte kunde komma ner och hjälpa till. Det var 1993, och jag har blivit kvar sedan dess.

Det låter så enkelt. Och det kanske det är också – allt behöver inte vara ångestridet, komplicerat och svårt. Bröderna Efraimsson bestämde sig för att ta över pappans ägarandel i Vedum, och 2005 köpte de upp hela verksamheten.

– Pappa ville trappa ned helt och hållet, och i samma veva beslutade sig den andra delägaren för att också träda tillbaka. Då var vi tvungna att ta ett beslut, och ganska snart insåg vi att det här var en möjlighet vi ville ta vara på. Men vi visste väl inte riktigt hur…

Magnus Efraimsson rättar till sina glasögon och tittar på brorsan. Niklas ler – det gör han ofta – och nickar instämmande.

– Vi hade ju inte resurser för att köpa 70 procent av bolaget rakt av. Vi var tvungna att prata med banken och vi hade ju Nordea sedan tidigare. De följde oss längs hela resan och gjorde så att det här livsavgörande steget blev möjligt. Utan dem hade det inte gått.

Vedum blev deras, till hundra procent. Magnus var redan sedan långt tidigare VD, och Niklas var inköps- och produktchef.

Hur var det att ha sin bror som chef?

– Inga problem alls faktiskt. Faktum är att vi inte har haft så mycket med varandra göra i det vardagliga arbetet. Och det är nog rätt bra.

Magnus fyller i:

– Jag har alltid haft som filosofi att omge mig med medarbetare som är bra på det de gör. Jag är ju inte bra på allt, det är ingen. Och Niklas är väldigt bra på produktutveckling, så det var aldrig något problem.

Återigen: det kanske inte behöver vara så komplicerat. Det är inte alla som har en krånglig relation till sin bror, sin far, sin hembygd och sitt livsöde. Kanske underlättar det att vara uppväxt här, på ”schlätta”, där jordbruk, företagande och flit finns i själva luften.

Under bröderna Efraimsson växte Vedum ytterligare. Inte med några tusenmilasteg, men envist, träget och tålmodigt. Till slut, 2014, var de redo att expandera: beslut fattades om att bygga ett stort lager i själva Vedum. Det skulle bli deras största investering hittills, runt 100 miljoner kronor.

Ungefär då fick de nys om att det var ett annat köksföretag till salu. Även om namnet på fabriken inte var offentligt än, kunde de båda se vad det var: Kvänum. Grannortens köksföretag. Konkurrenten.

– Jag ringde brorsan och sa att ”det är ett köksföretag till salu och det ser ut som att det är Kvänum”.

Niklas skrattar till vid minnet.

– Är det Kvänum? sa jag. Men vi säger väl nej, eller? Det är ju taskig tajming. Det orkar vi inte.

Han fortsätter:

– Men samtidigt så har vi ju alltid beundrat dem för deras fina produkter. Jag som har varit produktansvarig och nördig på den biten i Vedum, jag har alltid varit lite avundsjuk på att Kvänum inte behövt bry sig om det kostar lite extra, för de har kunder som är beredda att betala. Då sa jag till Magnus att ”kan vi inte låtsas att vi är intresserade för det vore trevligt att få se deras produktion och höra lite hur tankarna går”.

På den vägen var det. De insåg snart att erbjudandet var för bra för att ignorera. Kvänums premiumprodukter skulle komplettera Vedums utbud perfekt. Dessutom var det bara två mil mellan orterna. Stjärnorna stod rätt.

– Ganska snart insåg vi att potentialen var enorm. Det var en oslipad diamant och om rätt ägare kommer in kan det bli kanon. Men om de blir köpta av någon som inte bryr sig om varumärket, hantverkskunnandet eller den långa historien skulle det kunna bli katastrof, säger Magnus.

Så själva historien, bygden och traditionen var en stor del av beslutet?

– Absolut. Vi är ju från härifrån. Våra föräldrar är från ”schlätta”. Våra familjer bor här. Om ett gigantiskt företag hade köpt Kvänum skulle det blivit en liten produktionsenhet som skulle leverera resultat till ett moderbolag. Vi ville inte det.

Så trots hundramiljonersinvesteringen, som alldeles nyss hade inletts, beslöt de sig för att slå till. I dag har de delat upp ansvaret för företagen mellan sig: Niklas är VD för Kvänum och Magnus har, efter 24 år som VD för Vedum, nyligen börjat i en roll där han jobbar mer med ägarfrågor, styrelsearbete och dylikt.

Är Niklas mer premium och Magnus mer ekonomisk?

– Nej, det tror jag inte. Vi är nog ganska lika där också. Även om jag jobbar med Kvänum och har deras kök hemma hos mig, är jag otroligt stolt över det jag bidragit med i Vedum.

Magnus nickar och fyller i:

– Det har gått bra för oss, vi har kunnat leva bra liv. Vi har kunnat unna oss saker vi inte kunde drömma om för 20 år sedan. Jag tror vi är ganska premium båda två.

Text: Kalle Dixelius Foto: Hannes Söderlund

Publicerad 26.01.2026