Därför behövs Dolly Parton – mer än någonsin
Religiösa skolfröknar, hbtq-aktivister, musiker och affärsmän – alla älskar Dolly Parton. Den 76-åringa kultförklarade countryartisten har blivit en samlande kraft i en alltmer polariserad värld – och även byggt ett vidsträckt affärsimperium. I dagarna publicerar hon sin första roman, naturligtvis med ett tillhörande soundtrack.
”Behåll alltid något för dig själv”. Det rådet fick countrystjärnan, affärskvinnan och kompositören Dolly Parton av sin mor, tolvbarnmamman Avie Lee Caroline, som flicka hemma i Tennessee. De sex orden har guidat henne genom en 60 år lång karriär som artist, kompositör och affärskvinna.
– Du kan ge bort det du har – men inte allt. Jag brukar be Gud att ge mig tillräckligt med pengar så att jag kan dela med mig, men också ha till mig själv, säger den elvafaldiga Grammisvinnaren i en intervju som återges av tv-kanalen CNBC.
Filosofin rör inte enbart pengar utan handlar även om självrespekt. I början av karriären var det många som sa till artisten att ändra sitt utseende om hon ville bli tagen på allvar. Hon vägrade.
– Jag tänkte: Jodå, det kommer de att göra när de ser vilken talang jag har.
Byggt imperium
Självförtroendet har tagit henne långt från uppväxtens ”lort-fattigdom” i den amerikanska södern. Det nya albumet Run, Rose, run är hennes 48:e. Romanen, som bär samma namn och handlar om en jagad artist i Nashville (skriven tillsammans med deckarkungen James Patterson), är hennes första. Genom åren har Dolly Parton turnerat, spelat in film och skrivit över 3 000 sånger. Hits som Jolene, I will always love you och 9 to 5 upptäcks ständigt av nya lyssnare.
Men hon har också byggt ett affärsimperium. I dagarna öppnade Dolly Parton nöjesparken Dollywood hemma i Smoky Mountains i Tennessee för 37:e säsongen och hon är delägare i restauranger, span och andra semesteranläggningar. Tidskriften Forbes uppskattar hennes förmögenhet till 350 miljoner dollar.
Med sådana framgångar hade många satt sig nöjt på soffan. Men Dolly Parton fortsätter att sticka ut hakan – eller inspirera, beroende på vem man frågar. I början av covidpandemin skapade hon rubriker med sitt jättebidrag till vaccinforskning. Klippet där hon utmanar alla att ta sprutan och sjunger sin hit Jolene med nya texten Vaccine spreds över världen.
– Jag är både gammal nog och smart nog att vaccinera mig, ler hon gäckande.
Vida spritt blev också det Instagraminlägg där en 75-årig Dolly Parton gratulerar sin make sedan 55 år tillbaka, vägentreprenören Carl Thomas Dean, med en nytagen variant av det foto av henne i svart body och kaninöron som 1978 var på tidningen Playboys omslag.
– En gång i tiden sa jag att jag skulle posera för Playboy när jag är blivit 75 år. Nu är jag 75 men de har ingen tidning längre, konstaterar hon torrt i inlägget.
Inte på en piedestal
Men Dolly Parton har också backat från uppmärksamhet. I mars tackade hon nej till en nominering till Rock & Roll Hall of Fame med hänvisning till att hon inte tycker att hon inte förtjänar den. Och i fjol avböjde hon att bli avbildad som staty mitt i countryns huvudstad Nashville.
– Med allt som händer i världen tycker jag inte att det är lämpligt att sätta mig på piedestal just nu, twittrade hon då.
Sådan integritet bidrar sannolikt till att det blonda bombnedslaget, som genom åren varit föremål för många kvinnoskämt, blivit något av en feministisk förebild. Nu ses hon som en inspirationskälla och enande kraft. Dolly Partons musik får människor av olika etnicitet och med vitt skilda politiska åsikter att gråta och klappa i händerna.
En bidragande faktor kan vara att hon genom åren konsekvent avböjt att kommentera politik, troligen eftersom hon vet att hon har fans i alla läger. I den virala podden Dolly Parton’s America, som går på djupet med stjärnans livsgärning, kallas detta ”dollitics”.
”Mord-ballader” och arbetare
I podden analyseras även flera av Partons allvarliga sångtexter, en variant av uppväxttraktens traditionella ”mord-ballader” som ofta handlar om våld och död som drabbar kvinnor ur arbetarklassen.
Med sådana texter behöver man kanske inte uttala sig om dagsfärsk politik. Lägg därtill att hon skrivit ikoniska 9-5 som, jämte filmen med samma namn, blev en viktig symbol för arbetande kvinnor.
Journalisten Sarah Smarsh, som skrivit en essäbok om Dolly Parton, konstaterar att artisten som få kan spela på bilden som sexsymbol samtidigt som hon lyfter fram en handfast kvinnokamp genom att visa på fattiga kvinnors levnadsvillkor. Det bidrar till att hon än både älskad och respekterad.
Publicerat 31.03.2022