Personligt

Ärligt talat

Hur blev Annika Winsth så bra på att förklara komplexa ekonomiska händelser? I en personlig intervju går vi på djupet med Nordeas chefekonom, som berättar om sin bakgrund och vad hon tror om framtiden.

Med Annika Winsth har Nordea fått en chefekonom som tar plats i debatten.

Efter tolv år som Nordeas chefekonom torde Annika Winsth vara ett bekant ansikte för de flesta svenskar. Hennes rappa och pedagogiska analyser har gjort henne till en efterfrågad gäst i tv-sofforna. Det är ofta henne tidningsredaktionerna ringer först när de vill ha en kommentar till en dagsaktuell händelse och hur det kommer att påverka svenskarnas ekonomi. Journalisterna vet vid det här laget att Annika Winsth är bra på att förklara komplexa ekonomiska händelser och alltid är tydlig med vad hon tycker.

Vad är det du gillar mest med ditt jobb?

– Friheten! Som chefekonom har jag en uttalat fri roll och kan fördjupa mig i och säga min mening om allt från finanspolitik till konjunkturen och räntan. Det är en väldigt privilegierad roll, där jag får möjlighet att träffa företagsledare, politiker och experter och diskutera frågor som jag brinner för.

Annika Winsth

Född: 1968 i Lund.

Bor: Villa i södra Stockholm.

Familj: Ja.

Utbildning: Tog examen från förvaltningslinjen vid Lunds universitet 1992.

Karriär: Medarbetare i långtidsutredningen på Finansdepartementet 1994. Började som assistent och junioranalytiker på Nordbanken, numera Nordea, 1994, ekonomiska sekretariatet på Nordbanken (numera Nordea) 1994-2002, chefsanalytiker på Nordea Markets 2002–2008, chefekonom på Nordea sedan 2008.

Externa uppdrag: Vice ordförande i styrelsen för Lunds Universitet, styrelsen för Utrikespolitiska Institutet samt i Hans Dalborgs stiftelse för bank- och finansforskning.

Utmärkelser: 2012 utsågs hon till “Årets bankprofil” av tidningen Privata Affärer och 2018 blev hon hedersdoktor vid Ekonomihögskolan Lunds Universitet.

Om det passande efternamnet Winsth: ”Det gifte jag mig till långt innan jag visste att jag skulle jobba på bank.”

Har du alltid varit intresserad av ekonomi och de stora sammanhangen?

– Jag har alltid haft ett stort samhällsintresse. När jag växte upp var det ständiga diskussioner om samhällsfrågor runt middagsbordet i min familj hemma i Småland, och tidigt bestämde jag mig för att det var det jag ville jobba med. På universitetet studerade jag förvaltningslinjen, en kombination av ekonomi och statskunskap och jag valde inriktning mot nationalekonomi. Om jag måste välja mellan finansiell ekonomi och politik, så står politiken mig närmast. Där skiljer jag mig möjligen från de flesta andra på finansmarknaden.

Annika Winsth har arbetat på Nordea nästan hela sitt yrkesliv. Men karriären var minst sagt trögstartad. När Annika Winsth tog sin examen från Lunds universitet 1992 var Sverige inne i en djup lågkonjunktur och massarbetslöshet rådde i landet.

– Jag sökte jobb under närmare ett år utan lycka. Ofta blev jag inte ens kallad till intervju, eller så fick jag veta att jag var överkvalificerad för tjänsten. Jag var väldigt sugen på att börja jobba och tyckte att jag hade massor att ge, men jag fick inte chansen att visa vad jag kunde. Det var min första stora motgång i livet. Under det där året jobbade jag extra som vårdbiträde och läste strökurser på universitet. Det var en extremt frustrerande tid, men så här i efterhand var det en bra erfarenhet.

På vilket sätt?

– Jag lärde mig att bli mer ödmjuk inför att vi inte själva styr allt, att inte ge upp och att det är mycket tufft att inte vara behövd. När jag föreläser för studenter brukar jag berätta om mitt första år som arbetssökande. Dagens unga möter också en tuff och utmanande arbetsmarknad. På Nordea letar vi efter människor som verkligen brinner för det de vill. Mitt råd till dem är: ge inte upp! Jag tjatade mig till mitt första jobb, och det byggde hela min karriär.

På kort sikt är Annika Winsth optimistisk över ekonomin, däremot ser det lite dystrare ut på längre sikt.

Hur gick det till?

– Jag hade sökt en tjänst på Finansdepartementet, men missat den intervjutid jag fått då jag var på resa över jul. När jag kom hem hade ansökningstiden gått ut, men då ringde jag chefen och bad om att få en ny intervjutid. När vi bara var två kvar i rekryteringsprocessen blev jag bortvald. Då ringde jag upp chefen igen och bad honom att ta oss båda två. Jag lovade ”springa snabbt för en billig peng”. Och till min lycka gick han med på det.

Vad lärde du dig på Finansdepartementet?

– Att jobba på Finansdepartementet är lite som en AT-tjänst för oss makroekonomer. Du lär dig grunderna om hur statsfinanserna fungerar, du får jobba med otroligt kompetenta kollegor och du får ett fantastiskt kontaktnät när alla kollegor sedan sprids ut i finansvärlden.

”Många i finansbranschen kanske är mer intresserade av siffrorna, men för mig blir siffrorna meningslösa om inte åhörarna förstår. Jag gillar människor, att utmana deras tankar och att ge folk aha-upplevelser.”

Annika Winsth hade bara varit på Finansdepartementet ett år när hon 1994 blev handplockad till Nordea, eller Nordbanken som banken hette då, för en tjänst som assistent till bankens dåvarande chefekonomer Nils Lundgren och Olle Djerf. Hon kom snabbt att få utökade arbetsuppgifter; allt från att göra grafer och skriva analyser till att hålla i kundträffar. Det blev klart för omgivningen att Annika Winsth var duktig på att analysera information – och att presentera sina slutsatser på ett begripligt sätt.

– Många i finansbranschen kanske är mer intresserade av siffrorna, men för mig blir siffrorna meningslösa om inte åhörarna förstår. Jag gillar människor, att utmana deras tankar och att ge folk aha-upplevelser.

Genom åren fick Annika Winsth allt mer ansvar på banken. När hon tilldelades det prestigefulla uppdraget som bankens chefekonom hösten 2008 fick hon ett tydligt mandat från banken: att nå ut mer.

– Nordea var duktiga på analys och vi var Nordens största bank, men det fick inte genomslag i media eller hos kunderna. Min uppgift blev att ge banken en profil, att ta plats i debatten och visa på Nordeas kompetens.

Vid det laget hade redan Annika Winsth gjort ett rejält avtryck. Våren 2008, då börsen stigit kraftigt flera år i rad och Annika Winsth hade rollen som chefanalytiker på Nordea, gick hon ut som talesperson för Nordea och varnade för riskerna med världsläget och förutspådde betydligt sämre tider.

Annika Winsth har inga problem med att gå mot strömmen, som 2008 när hon förutspådde börskraschen.

– Det var en jobbig vår, många var irriterade på mig då. Företagsledare tyckte att jag såg hjärnspöken och att det bäste vore om jag var tyst. Jag blev kallad motvallskärring och dysterkvist. Även internt på banken fanns det de som ifrågasatte mig. Men för mig var det uppenbart att något var fel i räntemarknaden och jag var tydlig med min syn och stod på mig.

I september 2008 kollapsade Lehman Brothers och Annika Winsth blev omskriven i affärsmedia som ”hon som förutspådde finanskraschen”. Samma höst fick hon uppdraget att bli Nordeas chefekonom.

– I efterhand har jag haft många kunder som tackat mig. De sålde tillgångar innan kraschen och tjänade pengar på att följa mina råd.

Vad får dig att våga gå emot strömmen?

– Det är ingen självändamål för mig att vara motvalls, men det är heller inget jag skyr. Som ekonom är det ju alltid lättast, eller åtminstone trevligast, att säga att ”allt kommer fortsätta uppåt”. Det är ju vad folk vill höra. Men det går emot min natur. Jag har alltid varit trygg i mig själv och litat på mitt eget omdöme. Jag har inga problem att säga vad jag tycker när jag eller mina kollegor har gjort en ordentlig analys. Ibland kan banken ha ett annat basscenario än vad jag tror på, men då brukar jag komplettera det med att säga att jag har en annan åsikt. Hela min trovärdighet ligger ju i att vara uppriktig. Jag är likadan i privatlivet: jag får inte sällan höra av mina vänner att jag är ”för ärlig” för att det ska vara bra för mig själv.

Är du inte rädd för att dina prognoser ska slå fel?

– Prognoser är just prognoser, ingen kan med säkerhet sia om framtiden. Med åldern har jag lärt mig att vara mer ödmjuk. Ingen kan allt, det är dumt att uttala sig om det man inte kan och likaså att vara bergsäker. Jag har förstås haft fel en massa gånger.

Efter utbildningen var Annika Winsth arbetssökande i ett år innan hon fick jobb på Finansdepartementet. ”Det jobbet lyckades jag tjata mig till.«

Har du alltid varit duktig på att prata inför folk?

– Som barn tyckte jag om att stå på scen och spela teater. Men mest handlar det om ”learning by doing”. Jag gör extremt mycket framträdanden. Det är inte ovanligt att jag har fem dragningar under en dag. Övning ger färdighet och jag har lärt mig vad som funkar.

Hur kan du vara så kunnig och påläst hela tiden?

– Jag har väldigt kompetenta kollegor runt om mig, vilket är en förutsättning för att jag ska kunna klara mitt jobb. Vi har alla olika kompetenser och jag testar min syn på dem och vässar mina argument. Jag läser mycket och genom åren har jag blivit bra på att sålla i information och plocka ut vad som är viktigt.

Vad tror du om framtiden för ekonomin – skulle du kalla dig pessimist eller optimist?

– Jag är optimistisk i det korta loppet. Jag tror vi har passerat botten sett till tillväxten och att det ljusnar under hösten. Men det finns fortfarande stora orosmoment och på lång sikt är jag mer pessimistisk. De stora balansräkningarna som blåses upp kan leda till att vi får en ny ännu större krasch framåt i tiden.

Både börsen och bostadsmarknaden är tillbaka på samma nivå som innan coronapandemin lamslog hela världsekonomin. Är det rimligt?

– Det är förklarligt med tanke på de massiva stimulansinsatser som världens centralbanker pumpat in i systemet. Det finns en massa pengar i omlopp och i den lågräntemiljö vi haft en längre tid finns det egentligen inga andra alternativ än att satsa pengarna på olika tillgångsslag så som till exempel börsen eller bostadsmarknaden. Det har lett till att vi fått en tillgångsinflation, i stället för konsumentprisinflation. Risken är dock, som sagt, att vi bygger bubblor som briserar längre fram.

Annika Winsths stora samhällsintresse väcktes vid middagsbordet och alla diskussioner under uppväxten i Småland.

Hur ska Sverige kunna vända sig ur den långkonjunktur som vi nu rusar in i?

– Som jag ser det har vi redan påbörjat återhämtningen. Svensk ekonomi växer nu på bred front och vi räknar med att Sveriges BNP-nivå är tillbaka där den var före krisen redan till nästa sommar. Jag ser inga behov av några större allmänna stimulanspaket för att kickstarta ekonomin. Det kan till och med vara skadligt att fortsätta med stöd och bidrag till verksamheter som rullar av sig självt. De offentliga finanserna är heller ingen outtömlig resurs. Däremot kan det behövas riktade åtgärder för vissa drabbade sektorer och utsatta grupper i samhället.

Hur står sig Sverige internationellt – kommer vi komma ut som vinnare eller förlorare post-corona med tanke på hur vi hanterat pandemin?

– Vilka coronastrategier länderna valt har inte så stor betydelse och är i vart fall för tidigt att utvärdera ekonomiskt. Det viktiga är ländernas utgångspunkter och vilka förutsättningar man haft att hantera krisen. Här har Sverige en stor fördel i våra i grunden starka statsfinanser. Men en nackdel för Sverige är att vi är så beroende av omvärlden, då exportsektorn väger tungt. Om världsekonomin inte kommer igång så har Sverige stora utmaningar.

Vilka är de helt avgörande frågorna just nu i världsekonomin?

– Hur viruset utvecklas och hur vi bekämpar det blir avgörande på många sätt. Jag tror inte att det går att stänga ned hela samhällen igen, utan det gäller att hitta en nivå där vi kan hålla samhället öppet och ändå kontrollera viruset.

Du har varit Nordea trogen i 26 år – har du aldrig varit på väg härifrån?

– Jo, jag har varit på väg några gånger, men banken har hittills plockat tillbaka mig. Bland annat var på väg att skriva på ett kontrakt med ett företag i en annan bransch år 2008, men då blev jag erbjuden chefekonomjobbet. Jag har själv varit med att utforma min roll som chefekonom, vilket lett till att jobbet är helt annorlunda i dag jämfört med när jag tillträdde. Det är ju fördelen med att vara på ett så stort företag som Nordea,  där det hela tiden finns utrymme att växa.

Text: Henrik Huldschiner Foto: Karl Nordlund

Publicerat 04.09.2020