När hemmet blir kontor – ynnest eller plåga?

Nu ska du få höra om något som kan revolutionera ditt sätt att arbeta. Tänk dig en dator som inte bara är bärbar utan som har inbyggd färgskrivare, kopiator, fax och scanner. Vilken frihet skulle det inte innebära att ha en sådan multitalang i portföljen?

Och smaka på den här formuleringen: Work where you want.

Om du vill veta mer kan du ringa ett 020-nummer för att få information om den revolutionerande tekniken.

Ett skämt? Tvärtom, i högsta grad allvar. För 25 år sedan.

Reklamen för Canons portabla kontorsmaskiner tapetserade under en period världen med affischtavlor, tidningsannonser och tv-reklam. Kampanjens slogan – ”work where you want” – bet sig fast tack vare sitt lika enkla som lockande budskap.

Redan i mitten av 1990-talet hade alltså tillverkare av kontorsapparater börjat kratta gångarna för att vi skulle kunna sköta våra jobb på distans. Ändå skulle det krävas en global pandemi för att fart på utvecklingen till och med på 2020-talet.

Det talar för att de flesta arbetsgivare varit därtill nödda och tvungna, snarare än att de själva sett några vinster med att låta sin personal arbeta hemifrån. Men rädslan för att släppa taget kan ha varit kontraproduktiv.

Mer produktiv i hemmet

En studie från Harvard Business School visar att personal som tillåts utföra sitt arbete på en plats de själva väljer blir mer produktiva. Forskarna studerade anställda vid USA:s patentmyndighet (USPTO), som redan 2012 gavs ökade möjligheter att arbeta på distans. Studien konstaterar att de som fick full frihet var 4,4 procent mer produktiva än de som visserligen kunde arbeta hemifrån då och då, men som var tvungna att ändå bo i närheten av arbetsplatsen.

Den stora frågan är ändå i vilken utsträckning de nya vanor som etablerats under pandemiåret kommer att kvarstå den dag det inte längre finns smittskyddsskäl att hålla distans. Det är nämligen en djupgående förändring som ägt rum.

Före pandemin tillbringade amerikaner fem procent av sin arbetstid hemma. Våren 2020 var motsvarande siffra 60 procent. Och vad mer: trots att folk rapporterar fler arbetstimmar är de samtidigt både lyckligare och mer produktiva – när de själva får skatta sin tillvaro.

I Norden utförde bara cirka tre procent av arbetstagarna merparten av sitt arbete på distans före pandemin och runt 30 procent arbetade hemifrån då och då. Under pandemin har cirka 43 procent av oss nordbor distansarbetat.

Det är heller inte så att folk suttit stilla i sina bostäder för att vara redo att återgå i vanlig kontorstjänst. Mönstret är tydligt i flera länder: villapriserna stiger, kransorter som tidigare ansetts ligga för långt bort ser att inflyttningen ökar. Då är det just storstadsbor som passar på att lätta ankar för att få en större bostad, en egen trädgård, närhet till naturen och lägre boendekostnader.

Den familj som hals över huvud gör en så drastisk förändring av livssituationen kalkylerar rimligen med att även i fortsättningen kunna arbeta på distans.

Nya livsmönster

Måhända kommer även arbetsgivarna att få smak för sötman i upplägget, nämligen att kunna rekrytera personal friare. Om toppkandidaten inte har lust att överge sin havsutsikt i det lilla fiskeläget för att ta jobbet i storstaden är det inte längre så dramatiskt. Work where you want.

Dessutom har många beteenden och vanor ruskats om det gångna året. Forskning från Columbia University visar att internkommunikationen förbättrats i många företag. Cheferna måste mer noggrant se till att alla nås av information och inte förlita sig på att den sprids av sig själv i lokalerna.

Det talas även om en bonuseffekt i form av ökad förståelse för personalens livsvillkor. När chefen under Teams- eller Zoommötet med sin medarbetare skymtar dennes tvätthögar i bakgrunden, eller hör småbarn som tjattrar, är det inte lika självklart att kommendera fler övertidstimmar.

Fast säkert finns det tecken även på motsatsen: ”när du inte behöver ta dig till kontoret kan vi väl lika gärna dra i gång mötet redan 7.30?!”

Överhuvudtaget är det rätt mycket hela havet stormar för tillfället över världen. Lika lite som vi vet när pandemin är över kan vi förutspå i vilken utsträckning distansarbetet blir bestående. Det är nämligen inte entydigt att ens alla som vunnit den nya friheten vill behålla den. Många sparkar i sina spiltor och vill återgå till livet som det var före pandemin: med rutiner, konferensbord och den vid det här laget närmast helgonförklarade (och söndertjatade) kaffeautomaten att samlas runt.

Ökade klyftor?

Somliga varnar för risken att distanstrenden ytterligare ska dra isär arbetsförhållandena för – förenklat uttryckt – arbetare och tjänstemän. Medan den kontorsanställde plötsligt kan trimma sitt Instagramflöde med sin nya arbetsmiljö på en soldränkt terrass är det så klart många yrken som aldrig kommer i åtnjutande av den möjligheten.

Med det sagt är det inte ens alla som vill lämna kontoret, storstaden eller trängseln. När Canon förberedde sin annonskampanj på 1990-talet användes tidsstudier för att stärka argumentationen, exempelvis hur många timmar folk genomsnittligt slösar bort med att pendla. Vad som inte framkom i reklamen var att många kvinnor absolut inte ville bli av med timmarna i bilen: ”Det är ju den enda tiden jag har för mig själv.”

Distansarbete är till syvende og sidst inte bara en fråga om att rätt teknik ska finnas på plats. Framförallt handlar det om kultur och arbetsmetodik. Samtidigt hade förstås inte mycket arbete kunnat skötas hemifrån utan rätt apparater och snabba uppkopplingar.

Alla som växte upp på 1970- eller 1980-talet minns hur ordet ”bildtelefon” fanns med som en hägring i alla framtidsspaningar (tillsammans med flygande bilar). Frågan var bara vad vi skulle ha bildtelefonen till. Svaret har vi fått under pandemiåren 2020–2021.

Text: Eric Lund Illustration: Valero Doval Bilder: Shutterstock

Källor: The Economist, Human Resource Executive, Forbes.

Publicerat 01.08.2021