Risk för överhettning
Centralbankerna stimulerar massivt. Nordeas chefekonom Annika Winsth är bekymrad över att man avvaktar för länge med att dämpa nuvarande utveckling.
Räntebotten är passerad sedan en tid och inte minst räntor med längre löptider har stigit snabbt och kraftigt. Det är inte särskilt förvånande då vi har lagt de ekonomiska effekterna av pandemin bakom oss och krispolitik inte behövs i samma utsträckning. Det samtidigt som vi har massiva stimulanser både i ryggen och framför oss. Frågan är bara hur mycket räntorna kan komma att stiga?
Ytterst handlar det sannolikt om hur mycket centralbankerna är beredda att släppa upp räntorna och här är det stora skillnader länder emellan. Den amerikanska tioåriga statsobligationen bottnade i augusti förra året på 0,5 procent och har därefter varit uppe och nosat på 1,75 procent. Det är en snabb procentuell uppgång även i en historisk jämförelse. Hittills har den amerikanska centralbanken Federal Reserve, Fed, signalerat att så länge ränteuppgången beror på en starkare konjunktur är utvecklingen inget större problem.
Även i Europa har räntorna stigit, men betydligt mindre. Trots det har den europeiska centralbanken, ECB, indikerat att den inte är helt nöjd med utvecklingen. Det är begripligt med tanke på att USA har kommit längre ur pandemin, har bättre förutsättningar för en återhämtning och trots allt har en mer hanterbar skuld. Stiger räntorna i euroområdet dröjer det inte länge förrän högt skuldsatta länder som Italien drabbas, vilket snabbt får konsekvenser för euroområdet som helhet. Sverige ligger någonstans där emellan. Vi är mer lika USA vad gäller återhämtning och ekonomiska förutsättningar, men euroområdet är vår viktigaste handelspartner och granne. Riksbanken lär ta rygg på ECB.
”Min bedömning är att jämförelser med tidigare kriser leder tanken fel då nuvarande är en extern chock som snarare har gjort hushållen mer förmögna än i behov av att spara.”
Allt fler centralbanker delar nu finansmarknadens syn att den ekonomiska krisen är bakom oss i bemärkelsen att flera länder är tillbaka på förkrisnivåer och att de ekonomiska förutsättningarna framöver är mycket goda. Trots det drar finansmarknaderna och centralbankerna helt olika slutsatser av vad som bör göras framöver. Centralbankerna vill inte riskera att bromsa för tidigt och drar lärdom av tidigare mer utdragna kriser. Medan ekonomer som jag bekymrar oss för att det nu går så snabbt att vi riskerar överhettning som skapar obalanser och risk för bubblor. Min bedömning är att jämförelser med tidigare kriser leder tanken fel då nuvarande är en extern chock som snarare har gjort hushållen mer förmögna än i behov av att spara. Inte minst prisutvecklingen på bostäder i många länder indikerar det, men även kraftiga uppstuds i detaljhandeln i till exempel USA och Sverige.
Oavsett så lär den snabba återhämtningen och den expansiva politiken driva upp räntorna ytterligare något, särskilt i USA. Det betyder att räntekurvan fortsätter att branta, det vill säga räntor med längre löptider stiger mer än de med korta, av det enkla skälet att centralbankerna än så länge sitter still. Redan nästa år räknar vi emellertid med att Fed höjer räntan. För ECB och Riksbanken dröjer det länge till och Riksbanken lär fortsätta stödköpa såväl bostads- som företagsobligationer om än i lägre takt. När avkastningen på räntemarknaden kommer upp till nivåer som går att jämföra med den på aktiemarknaden flyttar investerare kapital dit. För att det ska hända behöver räntorna komma upp någon procentenhet till. Hur snabbt det går bestämmer i första hand Fed.
Foto: Karl Nordlund
Publicerat 03.05.2021
