Global pensionsfälla

Tyvärr upptäcker alltför många försent att pensionen blev sämre än vad de tänkt. Det är då ofta svårt att göra något åt det. Lika svårt tycks det vara att ändra pensionssystem så att de blir långsiktigt hållbara. Allt fler länder inser att avsättningarna till kommande pensionärer inte räcker till. Frankrike är ett exempel, där tidigare presidenter och nu senast Macron, försökt ta tag i dessa problem men med våldsamma protester som resultat.

Den framtida pensionsskulden beräknas grovt som ett nuvärde av framtida utbetalningar utifrån förväntad livslängd för varje arbetstagare. Faktorer som ålder, tjänstetid, lön, pensionsålder och beräknad livslängd spelar in.

Annika Winsth

”Det blir allt svårare att ge avkastning till rimlig risk. Ve den dag räntorna stiger och avkastningen blir negativ.”

Sverige är bättre än många andra länder då man redan under 90-talet reformerade pensionssystemet och utbetalningarna kopplades till inbetalda avgifter. Många länder tittar nu avundsjukt på det svenska systemet. Inte minst då befolkningsstrukturen, med en åldrande befolkning och därmed en mindre andel som arbetar och betalar skatt, ställer stora krav på systemen.

Men även det svenska systemet utsätts för påfrestningar i en värld där räntan är noll eller till och med negativ. Det blir allt svårare att ge avkastning till rimlig risk. Ve den dag räntorna stiger och avkastningen blir negativ.

Pensionsbolag har krav på sig att hålla en viss andel statsobligationer. Det är klokt att inte ha alla ägg i samma korg.  Men när räntorna, som de varit en tid, är negativa eller mycket låga riskerar det att bli en dålig affär på sikt. Dels för att den låga avkastning gör att bolagen, som har lovat pensionsspararna avkastning, tvingas ta större risk med resten av portföljen för att kompensera för detta, dels för att den dagen räntorna stiger är obligationer en dålig affär.

Det är möjligt att räntebotten inte är passerad ännu och att det går att få ytterligare avkastning på fallande räntor, men att tro att räntor ska fortsätta ned känns inte rimligt. Hittills har pensionsbolagen kunnat luta sig emot en aktiemarknad som har gått upp och räntor som har gått ned. Det är den bästa av världar, men frågan är hur hållbart det är. Allt fler ifrågasätter i dag den extremt expansiva penningpolitiken runt om i världen. Även om den lär fortsätta är frågan hur mycket mer centralbankerna kan pressa ned räntor och hålla aktiemarknaden under armarna. Bara att räntorna slutar att falla skapar press i systemen.

Penningpolitiken och de låga räntorna stimulerar riskaptiten och håller även konjunkturen under armarna. På kort sikt skapar det gynnsamma förutsättningar. Men på sikt finns det utmaningar och det talas det alltför lite om. Förutom att bubblor kan spricka så riskerar pensionssystemen få svårt att leva upp till det man lovat. Risken är uppenbar att när folk upptäcker det, så röstar de med fötterna eller går ut på gator och torg för att protestera. I den miljön lär det bli svårt att göra systemen långsiktigt stabila. Problemen skjuts på framtiden och i stora delar av Europa blir då kommande generationer de riktigt stora förlorarna.

Text: Annika Winsth Illustration: Valero Doval

Publicerat 13.01.2020