Riksbanken har bidragit till de tvära kasten

1. Riksbanken höjde räntan med 75 punkter häromdagen, något som du var kritisk till när du debatterade med riksbankschefen Stefan Ingves i Aktuellt. Är det inte viktigt att snabbt få ned inflationen?

– Absolut, men många ekonomier inklusive den svenska bromsar nu in snabbt och därmed minskar även möjligheterna att höja priser. Vi ser redan hur många råvarupriser har fallit tillbaka och även vissa producentpriser. Nästa led att falla är konsumentpriser, det vill säga inflationen. Risken är att centralbankerna bromsar så häftigt att de inte hinner se konsekvenserna förrän det är för sent. 

2. För en månad sedan skrev du i Talk att du såg tecken på en inbromsning i ekonomin och hoppades att centralbankerna är på väg att slå av på räntehöjningstakten. I dina ögon: Riskerar Riksbankens aggressiva räntehöjningar att forcera fram en kris?

– Riksbanken men även flera andra centralbanker har bidragit till de tvära kasten, genom att först driva på ekonomin med historiskt låg ränta för att sedan tvärvända och chockhöja räntan. Det blir mycket svårt för hushåll och företag att ha en långsiktig planering för konsumtion, investeringar och anställningar när kasten inte bara är stora utan också överraskande efter 10–15 år med lågräntepolitik. Det går enligt min mening helt på tvärs med centralbankernas uppdrag. Tanken är att de ska stötta i svåra tider genom att stimulera ekonomin med sänkta räntor. I stället har den alltför expansiva politiken i goda tider gjort att de bakbundit sig själva, men även politiker då inte de heller kan stimulera när inflationen är mycket hög.

3. Stefan Ingves hänvisar ofta till inflationsmålet från 1990-talet på två procent ­ – är det målet inte lika betydelsefullt för dig?

– En centralbanks främsta uppgift är att skapa stabilitet, där ränta och inflationsmål är verktyg för att nå den. För Riksbanken och flera andra centralbanker tycks medlet ha blivit viktigare än målet. De senaste åren har centralbanker inklusive Riksbanken använt inflationsmålet som argument för att först under flera mycket goda år driva på ekonomin med krispolitik och historiskt låga räntor för att sedan tvärvända och i stället använda inflationsmålet som argument att tvärbromsa och chockhöja räntor. Det kan omöjligtvis ha varit tanken när inflationsmålet och oberoende centralbanker infördes i mitten av 90-talet. 

4. Hur bör Riksbanken agera framåt, tycker du?

– Vara ödmjuka inför de stora kasten. Ta mindre steg, göra snabba företagsenkäter där de får information om hur företagen tänker nu och inte för någon månad sedan. Problemet med den statistik vi har i dag är att den redan är gammal när den publiceras då omsvängningen gått mycket fort. Nu gäller det att vara lyhörd och försiktig, inte minst då stora delar av världen bromsar häftigt och samtidigt.

5. 10 000-kronorsfrågan: När vänder det?

–Det styr i mångt och mycket centralbankerna över och inte minst den amerikanska Federal Reserve. När Fed har höjt klart, vet vi vad priset på pengar blir och då kan vi börja räkna på nya jämvikter, oavsett om vi talar om tillgångsslag eller investeringar. Marknaden förväntar sig att Fed är klar någon gång under första till andra kvartalet nästa år. Det talar för ett svagt konjunkturår 2023. Fortsätter centralbankerna att höja även därefter är risken stor att det inte bara knuffar in oss i en lågkonjunktur utan än värre en kris. I det scenariot kan de tvingas sänka räntorna redan i slutet av nästa år och då är sannolikt även 2024 ett bekymmersamt konjunkturår.

Publicerat 30.11.2022