Arv och gåvor, våga ta diskussionen

När vi familjerättsjurister pratar med våra kunder om arv och gåvor till barn och barnbarn tar vi ofta upp frågan om hur mottagarens arv eller gåva ska förvaltas. Huvudregeln är att barnets föräldrar förvaltar barnets tillgångar till och med den dag barnet fyller 18 år. Efter 18-årsdagen förvaltar barnet själv sina tillgångar.

En gåva kan vi själva bestämma om när den ges, men ingen vet när arvet faller ut. Många föräldrar anser att en 18-åring eller strax över det inte är mogen att hantera större tillgångar. Kanske finns det även andra omständigheter med i bilden, som psykisk ohälsa, missbruk eller oro för att ens barn ska bli lurat av bedragare.

Vi får ibland samtal från förtvivlade föräldrar och far- och morföräldrar som undrar hur de kan förhindra att barnen eller barnbarnen ska ta ut pengar vid 18-årsdagen, som de redan fått. Svaret är att vi inte kan göra något i detta läge – men om vi backar bandet hade man kunnat göra på annat vis.

Vad kan man göra och hur ska man tänka?

Om vi börjar med gåvor så tycker jag att man ska vara lite restriktiv. Ge inte ut någon större gåva förrän du anser att mottagaren har uppnått den mognad som du tycker krävs för att förvalta den. Om en förälder har flera barn eller en farmor har flera barnbarn, så behöver de ju inte ge gåvor till alla vid samma tillfälle.

När du ger större gåvor är det viktigt att skriva gåvobrev som anger om gåvomottagaren får gåvan som förskott på arv eller inte. Du bör även följa upp med ett testamente där övriga barn eller barnbarn erhåller arv som motsvarar gåvan. Huvudregeln är att gåvor till egna barn är förskott på arv men att gåvor till barnbarn inte är förskott på arv. Det är viktigt att vara tydlig och noggrann så att det totalt sett blir rättvist.

Arvet – ingen vet när det faller ut och hur gamla mottagarna kommer att vara då. Vi vet inte heller i vilken livssituation de befinner sig. Om det värsta händer, att båda föräldrarna går bort när barnen är unga, uppstår kanske en situation där barnen kan känna sig mycket vilsna och därmed extra utsatta för att bli vilseledda, hamna i fel umgänge och överhuvudtaget ha svårt att fatta kloka ekonomiska beslut.

Särskild förvaltning ett sätt att vinna tid

Både för arv och gåvor kan du ställa upp villkor i gåvobrev och testamente som anger att mottagaren inte själv fritt får disponera tillgångarna förrän en viss angiven ålder inträtt. Det görs genom ett villkor om särskild förvaltningoch detmåste formuleras på ett juridiskt korrekt sätt för att vara giltigt. Genom villkoret om särskild förvaltning avtalar du bort reglerna i Föräldrabalken och anger i stället vem som ska förvalta mottagarens arv eller gåva och hur länge förvaltningen ska pågå. Det är relativt vanligt att ange att den särskilda förvaltningen ska upphöra när mottagaren uppnått en ålder runt 21-25 år.

Vem kan bli särskild förvaltare? Det bestämmer du själv som givare och testator. Min personliga uppfattning är att det bör vara en person som känner dig väl och har ett genuint intresse för barnet. Det kan vara din bror eller syster, eller någon annan som vet hur du skulle resonera i frågor om uttag för barnets räkning, hur risknivån bör vara, med mera. Det finns dock många som inte har någon person de kan tänka sig att förordna som särskild förvaltare och då faller detta som alternativ.  

Oförmåga att hantera pengar oavsett ålder

Det finns även situationer där vi vet att mottagaren till kommande arv är vuxen men har en psykisk ohälsa eller ett missbruk av droger, spel eller något annat. En funktionsnedsättning kan också göra att det finns en svårighet att förstå pengars värde. I mitt arbete träffar jag kunder som vittnar om en oro för att barn med sådana svårigheter kan bli utsatta för bedrägerier, att de blir vilseledda och avlurade sina tillgångar. Tyvärr har detta förekommit i en eller annan form.

Om du vet att oförmågan att förstå pengars värde är permanent kan du överväga villkor om förvaltning av arv och gåvor under hela mottagarens livstid. Men det finns en risk med att skriva att förvaltningen ska vara livet ut, då detta kan innebära att en så kallad familjestiftelse har uppstått. I så fall ska stiftelsen administreras och mottagaren ska beskattas för mottagna belopp.

En annan sak som ibland sätter käppar i hjulet för intentionen att på allra bästa vis hjälpa sina barn är faktiskt rätten till laglott (som är 50 procent av arvslotten). Denna rätt omfattar nämligen även rätten för ett barn att själv få förvalta denna del av arvet.

Min erfarenhet är att de kunder jag har hjälpt med att skriva in villkor om särskild förvaltning har gjort det i gott syfte och med mottagarens bästa för ögonen. Föräldrarna har velat skydda barnens tillgångar så att de används till vettiga ändamål såsom bostad, studier eller vård och hälsa. Om du vet att barnens framtida arv blir betydande och oron finns att laglottsdelen eller hela arvslotten kommer att förvaltas av barnet själv, finns det enligt lag två alternativ: godmanskap och förvaltarskap.

Skillnad mellan god man och förvaltare

En person som har god man har fortfarande kvar sin rättshandlingsförmåga, det vill säga rätten att ingå bindande avtal. Ett förvaltarskap innebär däremot att huvudmannen inte längre själv kan rättshandla eller ingå bindande avtal.

Både godmanskap och förvaltarskap kan anordnas när det gäller att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person. Uppdraget kan omfatta samtliga delar eller bara vissa.

För att förvaltare ska anordnas krävs att det föreligger en överhängande risk att huvudmannen lider skada. Det är inte tillräckligt att det finns en misstanke om att ett sådant förhållande kan föreligga, utan det behöver finnas en mer konkret risk. Risk för skada kan både avse de fall där den enskilde utnyttjas av någon annan eller själv vidtar åtgärder som är till skada. Förvaltarskap får endast anordnas när ett godmanskap inte kan anses tillräckligt för att tillgodose den enskildes hjälpbehov. En nära anhörig, till exempel en förälder eller ett syskon, kan utses till god man eller förvaltare.

Skydda viss egendom och styra utbetalningar

Det är inte ovanligt att det finns en eller flera fastigheter i en familj som man vill skydda och behålla inom familjen. Man kan då överväga att i ett testamente eller gåvobrev föreskriva att hembud ska gälla mellan arvtagarna respektive gåvotagarna till en fastighet. Detta för att förhindra att någon överlåter sin ägarandel till en utomstående på ett kanske ofördelaktigt sätt. Men man måste även beakta att det kan vara problematiskt med samägande om ägarna har olika uppfattning om hur fastigheten ska förvaltas, vem som ska nyttja den och så vidare.

Om du vill förhindra att en arvinge får ett arv i form av en större summa bankmedel ”på ett bräde” kan en kapitalförsäkring vara ett alternativ. I en kapitalförsäkring kan du bestämma att beloppet ska betalas ut i rater, till exempel månadsvis, i stället för utbetalning av hela summan vid ett tillfälle. Om du väljer en sådan lösning för ett av flera barn eller barnbarn är det viktigt att följa upp med ett testamente som anger att värdet av försäkringen ska inkluderas i mottagarens arvslott. Annars blir mottagaren dubbelt gynnad eftersom en försäkring inte ingår i arvet.

Svåra och känsliga frågor

Sammanfattningsvis är dessa frågor svåra, både ur juridiskt och känslomässigt perspektiv. Det finns tvingande regler att ta hänsyn till, man måste ta ställning till frågan om vad som blir rättvist, man vill inte kränka någon och den lösning man väljer måste vara praktiskt genomförbar. Våga diskutera dessa viktiga frågor i familjen och berätta för den jurist du anlitar om dina tankar och farhågor, så att ni kan hitta den bästa lösningen utifrån din specifika situation.

Lagstiftaren har sin syn på rättvisa men du som förälder och anhörig kan ha en annan uppfattning om vad som är rättvist. I slutänden vill vi nog alla vara så rättvisa vi kan.

Vill du diskutera gåvor, testamenten och förordnanden, kontakta din rådgivare i Private Banking.

Publicerat 24.11.2022